Igår kom vi tillbaka från några dagars vistelse i Danmark då vi deltagit i den årliga sommarakademien inom Ridderskapet för akademisk ridkonst. Några mycket trevliga och intressanta dagar.   

Det som grumlade dagarna i Danmark var rapporterna från OS i London och då tänker jag främst på hästsporten. Jag fick veta att Patrik Kittel blivit anmäld för djurplågeri, vilket jag säkert tror är på väl grundade syner. Det är knappast någon hemlighet att Patrik ser ut att använda sig av rollkür som träningsmetod, den som framför allt Anky von Grunsven gav ett ansikte åt för ett antal år sedan.

På nätet cirkulerar nu flertalet bilder på Patrik Kittel när han rider Scandic på OS-området, och ilskan mot ridningen är stor. Även Adelinde Cornelissen på Parzival verkar ägna sig åt rollkür och dessutom flera otrevliga bilder mitt inför domarna, men de verkar inte reagera. Sorgligt.   

Här ses bilder på Adelinde och Parzival:

Adelinde och Parzival på uppvärmningen

Patrik på Scandic:

På Facebook finns det två grupper som jag tycker är intressanta:

Classical Horsemanship

No-Rollkur.com

Gå gärna med i dessa två grupper om ni är med på Facebook. Där finns mycket givande diskussioner och bilder. På den första gruppen diskuteras även gamla bilder på klassiska mästare. Just nu går förstås vågorna höga om OS i London och rollkür.

På sommarakademien kom några av oss att diskutera vad som är djurplågeri. Det finns grupper som verkar för att hästar inte ska ridas alls, och när man tar del av hur illa det verkligen är på sina håll i världen, blir jag stundtals benägen att hålla med.

Ingen kan kalla det naturligt att vi rider på en häst, men hästen har betytt oerhört mycket för människan i historien, liksom många andra djur. Jag vill tro att de flesta människor är goda och inte har onda avsikter. Jag känner ändå att den människa som medvetet börjar ägna sig åt rollkür knappast sätter sin hästs hälsa i främsta rummet. Ära och berömmelse och naturligtvis pengar är det som hägrar och så snart pengar är inblandade i hästsporten så kommer människors allra sämsta sidor fram verkar det som. Ändamålen helgar medlen, tycks vara mångas devis.

Denna video på Anky och Idool förtjänar dessvärre att bli för evigt ihågkommen, för att ingen ska glömma...:

http://www.myvideo.de/watch/6971982/Anky_van_Gunsven_Idool_Training_in_Sydney

Nu var det åter igen ett tag sedan jag skrev i bloggen. Det är inte alla dagar jag riktigt har modet uppe att skriva, jag lider av en otrolig prestationsångest. När jag känner att saker och ting inte flyter så bra, vill jag inte vara med. Träningen med hästarna har varit blandad. Pga värmen blir Titan väldigt trött och orkar så lite. Han försöker så gott han kan, men jag förstår om han inte orkar med sin stora kroppskonstruktion.

Perla red jag ganska länge på ett hackamore och jag tyckte att det fungerade bra.    Dock hade jag svårt att få till rätt ställning i nacken på henne, och särskilt i hennes svårare vänster varv blev det till slut omöjligt att lösgöra henne i nacken och få rätt ställning på hackamoret. Hon är en väldigt energisk häst, gränsfall het på ridbanan tror jag man kan säga. Hon blev väldigt laddad och tycker det är så kul att springa, så till slut kände jag att jag inte hade kontroll på henne längre, utan ridningen blev på hennes villkor. Hon gick utåtställd i vänster varv när jag skulle fatta galopp och hon längde heller inte ut halsen så som jag önskade utan hon krullade ihop sig om jag tog i tyglarna, eller sprang fortare om jag längde ut dem. Hon tycker galopp är så roligt och ville därför galoppera i tid och otid, vilket inte lämpar sig när man ska jobba sig starkare mer kontrollerat.

Jag övergick därför till stång och kapson, vilket fick andra konsekvenser. Hon var het och framåt och när jag bromsade i stången och kapsonen slog hon upp huvudet och gick emot stången. Det kändes inte trevligt att rida när hon reagerade så starkt och emot stången, så jag bytte igen.

Jag växlade till en portugisisk unghäststång och satte en tygel i mundelen och en i stångens skänkel. Mestadels red jag enbart på mundelen, dvs utan hävstång. Detta var Perla väldigt obekväm på, så jag red inte många gånger på den betslingen. Bettet var så lätt att hon drog upp det i munnen och försökte nappa tag i skänklarna när ringarna störde hennes läppar.

Nu har jag åter igen satt på en stång (akademisk stång) och har en kapson med fast järn som är väldigt tydlig gentemot hästen. Denna kombination har jag ridit på några gånger nu och den verkar störa henne mindre. Enda kruxet är att jag inte kan lyfta hennes huvud på denna betsling, men jag får försöka rida att rida med hängande tygel och vänja mig av med den kontakt jag vanligtvis har på ett tränsbett och lita på att hon inte behöver lyftas i formen. Inte helt lätt, ska erkännas.   

Igår var vi ute på resande fot hela dagen. Erik och jag åkte på morgonen till Enköping för att besöka Katarina på Rotbrunna häst- och kursgård. Jag har under lång tid undrat över de iberiska hästarna och velat bekanta mig med dem. Tack vare Katarina fick jag möjlighet att besöka deras gård och se deras Lusitanohästar, samt även prova att rida ett par av dem.   Nu har jag sett mer av Lusitanon i verkligheten och vet lite mer om rasen.

Tidigare har jag varit på besök hos Camilla på Stall Liljegården och sett hennes P.R.E-hästar och även fått prova att rida en av hennes hästar.

Jag hade nog förväntat mig att hästarna skulle vara känsligare än vad de var, men det beror ju också på individen. Tidigare har jag varit så skrämd och trott att i stort sett alla iberiska hästar är som att sätta sig på en krutdurk, men så var det inte. Visst finns det undantag, det förstår jag, men generellt sett är nog dessa hästar inte särskilt mycket annorlunda än Nordsvenskar. Det finns överladdade exemplar, som knappt går att sätta sig upp på, än mindre vidröra med skänklarna, sedan finns det dem som är det rakt motsatta som knappt rör sig framåt alls. Ett mellanting vore trevligt att ha.

Sannolikheten att finna bra ridhästar i de iberiska hästarna är däremot klart annorlunda än hos körraserna. De flesta har bra arbetsgångarter ifrån grunden som det inte behöver jobbas så mycket med. Det har varit roligt att se båda dessa raser och jag är ganska säker på att min framtida häst kommer att bli av ena eller andra iberiska rasen.   

Väl hemma igår var både Erik och jag alldeles uttröttade av timmarna i bilen och alla intryck, men efter några timmars tupplur hade vi återhämtat oss så pass att vi kände oss utvilade nog att träna lite häst.   

På grund av den sena timmen tog vi upp Titan och Aventajado samtidigt, annars brukar vi försöka undvika det, så att hästarna får vara ifrån varandra och inte hela tiden vara tillsammans. Erik hämtade Eponan vi har och provade den på Vento. Den såg faktiskt ut att passa riktigt bra!  Erik hade därför den sadeln på Vento igår när han red honom.

Jag hade som vanligt min Chezz Iberico på Titan. Jag måste säga att den sadeln är väldigt prisvärd, om något, den ger också en bra sits och nära kontakt med hästen samtidigt som sätet på den inte är halt.

Efter förra träningspasset med Titan, som kändes totalt katastrof   och jag mådde så fruktansvärt dåligt över, så gick han igår ganska fint. Titan gör så gott han kan, men han orkar inte alltid. Det är då en svår balansgång ifall jag ska försöka pusha honom lite till, eller om han verkligen inte orkar. Han är bekväm av sig, så det är svårt att avgöra hur pass "ihärdig" jag ska vara mot honom. Igår var jag ganska snäll, jag bad honom och han försökte och jag accepterade hur resultatet blev, men ibland bad jag honom om lite mer och han försökte då lite till, då nöjde jag mig. Skulle jag låta Titan helt och hållet bestämma kvaliteten på rörelsen så skulle han skutta omkring jämfota i galopp i terre-a-terre-liknande rörelser med sänkt rygg och uppkastat huvud. Han försöker att göra matte nöjd, men har inte de fysiska förutsättningarna för att med lätthet göra det jag önskar. En häst med bättre fysiska förutsättningar finner inte samma övning lika svår och jobbig...

Vento skötte sig bra igår. Erik gjorde mest basic-övningar, typ gångarterna på volt, just för att känna hur Epona kändes. Den kändes bra under hela ridpasset och såg också ut att ligga kvar på sin plats när ridpasset var slut, så det blir nog bra det där.   

Bild på "Humle och Dumle".  Notera de vackra öronen, de turades om att ha dem så där fånigt halvt åt sidorna/bakåt och inte alls se glada ut på bild. Som en unge som inte vill vara med på kort, he-he... 

Efter att Titan blev halt och fick vila många veckor, märktes det på honom att han saknade en uppgift att utföra, det avslappnade livet i hagen till trots. När vi kom till hagen, för att hämta någon annan häst, sprang han fram och ville gärna vara den som stack huvudet i grimman. Så besviken han blev, varje gång det visade sig att det inte var hans tur.

Nu när träningen är igång igen, märks det på honom att han är energisk i det han gör! :) Han gör så gott han kan med sin stora kropp, och har faktiskt gott om energi framåt. Enda problemet är att han är lättuttröttad. Han orkar inte så länge och när han inte orkar längre blir det alldeles för jobbigt verkar han tycka. Man måste som ryttare vara supersnabb på honom för att fort komma till dagens övningar. Man hinner inte riktigt gå igenom alla steg innan, för då är han trött innan man kan börja träna på det nya.

Igår var Titan ändå riktigt energisk! Han såg väldigt positiv ut i hagen, ville sedan helst trava bort till uppbindningsplatsen. Inne på ridbanan gäspade han först länge och väl när vi skrittade på volt, och det var frustrerande för mig. Ibland tenderar han att nämligen att göra slut på en del av sin energi medan han får skritta omkring och gäspa.    Jag upplever det som att han slappnar av för mycket ibland och tappar energin.

I skritt tränade vi därför raskt några få steg öppna och sluta, skrittpiruett i båda varven. Han har så bråttom Titan, och hänger så gärna på sin bog. I skrittpiruetten måste jag säga till att han får räta upp sig och inte hänga framåt nedåt utan komma till lite mer lyft i piruetten. Annars tar han med frambenen långa steg så att han istället lägger vikt på sina framben och liksom skjuter sig runt, ungefär som westerns rörelse “spin”. I piruetten ska bakbenen bära upp hästen och den ska bli lättare på bogarna. Ytter bak griper mot hästens tyngdpunkt, men jag skulle säga att stöttepelaren är inner bak, om jag får fundera lite. Om jag själv går runt på en liten volt så är det i alla fall mitt inre ben som jag upplever att jag belastar mest, som får stå längst tid i marken eftersom det har en mindre geometrisk cirkel att röra sig på, än det yttre.

Samling i skritt går stundtals fint. Jag känner när han blir lätt i sina bogar och får ett lyft i dem och det känns bra! Vi kommer inte helt ner till på stället, eller ens väldigt nära ska jag erkänna, men det är viktigare att han är ren i takten, går mot diagonal tvåtakt gärna, men absolut inte någon tölt-liknande spänd skritt med vikten på bogarna. Så, han får röra sig framåt hellre med mer lyft i bogarna, än helt på stället och totalt låst i bogarna.  

I traven går också samlingen fint. Visst, han skulle gott kunna ha mer bakbensengagemang med vinklade leder, men av naturen har han inte en vacker och engagerad trav, som Perla har. Han travar ganska modest och tar helst emot sig med frambenen och då blir det stötigt att sitta på honom. Nu har han en trav som går bra att sitta i, men oengagerade bakben. I traven känns han stundom starkare, men det är samma sak här, jag får hellre låta honom gå mer framåt än helt på stället, så att han inte blir tung på bogarna. Ibland får jag en aning passage-känsla i traven, men det är sällsynt. Särskilt nu när han verkligen inte är i form.

Vänster galopp går rätt bra nu! Jag kan samla för ytterskänkel och få honom att tänka mer uppåt i galoppen för min sits. Jag börjar nu också hitta rätt takt så att min kropp går uppåt samtidigt som hästens. Förut har jag varit så mån om att inte belasta hästens rygg för hårt i galoppen, så att jag haft motsatt rörelse i min kropp i tron om att det har varit bättre och kanske även för att motverka att hästen kastar upp huvud och hals och sänker ryggen. Jag vet inte ifall det gör någon skillnad för hästen faktiskt? Kanske bidrar ryttarens rörelse nedåt till att hästen får svårt att samla sig eftersom ryttarens kropp säger annat? 

Nu har jag i alla fall bättre koll på min kropp än för ett par år sedan och kan använda den med hästens kropp i galoppen på ett bättre sätt. Jag kan välja att gå uppåt eller nedåt i galoppen. Nedåt blir rörelsen när jag ska öka galoppen, få hästen att ta längre steg.

Höger galopp är svårare tyvärr. Galoppen är svår att samla, Titan orkar inte. När jag ber om samling vill han helst kasta upp huvudet och sänka ryggen. Han förstår vad jag vill, men orkar inte. Nåväl, vi får ta det i etapper. Kanske kommer höger galopp aldrig att bli riktigt bra, det tror jag faktiskt inte eftersom jag känner hur ojämn Titan är i höger respektive vänster varv. Hur det än är med den saken så försökte han igår och jag försökte guida honom så gott jag kunde. Säga ifrån om att han inte fick kasta upp huvudet genom att med inner skänkel försöka sända inner bakben mer framåt och även använda stångbettet för att länga hans hals framåt/nedåt, och försöka rida mer framåt på större volt istället. Dock måste jag försöka samla honom för ytterskänkeln om vi ska förbättra galoppen, men kanske kommer .

Vi har funderat på att avveckla våra ston här på gården. Därför har vi beslutat att se ifall det finns någon som har intresse av Gloria.

Gloria är ett 3-årigt Svenskt Ridponnysto. Mycket hanterad och väldigt trevlig. Social och lätthanterad. Kan vara själv i stall och hage. Att verka hovar är inga problem. Åker transport själv och är lättlastad. 
Vi har jobbat henne från marken, lite öppna och sluta längs spåret. Suttit på henne lite lätt. En trygg och stabil ponny.

Gott hem är mycket viktigt.

Är du intresserad av Gloria, hör av dig till mig på kallgren.frida@gmail.com

Idag har det varit ordentligt varmt och kvavt i luften. Lite senare på kvällen tog vi in Vento från hagen för att träna med honom. Dagen till ära då jag skulle rida honom för första gången. Tidigare har bara Erik ridit lektion på Vento för mig en gång, men eftersom det kändes som om markträning kunde göra mer nytta till en början har det bara blivit markträning sedan dess.

Vento skötte sig bra!    Det var dock så himla kvavt att vi hade flera stora fäbromsar omkring oss, de lät som bombplan! Nog för att Vento var preparerad med insektsspray, men det var irriterande och jobbigt med insekterna så tätt inpå redo att slå sig ner för att slita åt sig en tugga kött när de kunde. Därför blev passet kort idag med.

Vi började i alla fall i skritt på volt. Jag kände att Vento inte riktigt släpper ner mig på inner sittben, utan jag ramlade över på ytter samtidigt som han kändes tung på inner bog. Lite lösgöring i munnen på honom och jobb med innerskänkel så blev det bättre, men stundom föll han tillbaka igen. Vi vandrade mellan rätt god ställning/böjning och att tappa den. I början var skritten lite spänd, men efter något varv flöt den bättre.

När jag tog upp Vento i trav föll han åter igen på inner bog, men efter några steg kunde jag få honom till att sänka sin innersida bättre. Det var liksom i skritten skiftande mellan god ställning/böjning och att tappa den.

Galoppen var svår. Jag tror det har att göra med att han måste kliva in bättre med sina bakben för att kunna göra bättre galoppfattningar. Nu gjorde nog även värmen sitt idag, för det var verkligen olidligt!

Inte världens bästa bild, men, men... I galopp i varje fall.  

Nåväl, eftern en stunds jobb i båda varven gav vi oss för dagen. Vi avslutade med tre bombplan surrandes omkring oss, och fullständigt tagna av värmen! För att vara ett första ridpass gick det bra ändå. Det tar lite tid att rida in sig på en häst, tycker jag, jag gör det inte på första ridpasset. Jag vill bekanta mig med hästen och känna hur den svarar när jag ber den om något. I början förstår ju kanske hästen inte ens hjälper, och då får man acceptera att det inte blir toppresultat på en gång. Jag tycker Vento skötte sig bra idag!     

Nu har alla hästarna i hagen börjat fälla ordentligt, piggborsten blir full av hår bara efter några drag. När de sätter sommarpäls så blir de också tröttare än vanligt.

Under vintern har jag ju koncentrerat mig på att träna Titan, eftersom han är min "nummer ett"-häst. Perla har därför hamnat i skymundan, men nu på vårkanten har jag tagit upp träningen med henne igen. Titan och Perla är väldigt olika som hästar, även fastän de är samma ras, så det är väldigt olika att rida/träna dem. Titan är grov, Perla är nätt. Titan har svårt att sätta ner sina ben någon annan stans än rakt framåt, Perla kan sätta ner sina var som helst verkar det som. Titan är lågenergisk, medan Perla är energisk. Titan placerar sina bakben mer inunder sig, Perla skjuter på mer med sina. Titan har svårt att bli lätt framtill, Perla har betydligt lättare med det. Titan hänger sig gärna på framåt och nedåt, medan Perla helst håller sitt huvud högre. Titan är inte så känslig för skänklarnas inverkan, medan Perla far framåt om inte har koll på när man lägger till skänklarna och hur. På Titan är det oftast en ganska vag känsla av hur hans bakben rör sig, medan på Perla känns det väldigt tydligt hur hennes bakben rör sig.

Idag fotade Erik Perla och Titan när jag tränade med dem. Titan kändes slö, men av bilderna att döma hade han en del energi i sig ändå. Något jag har svårt att få till, är att få honom att bli helt taktren i traven. Han landar så gott som alltid med frambenet före bakbenet. Jag undrar om det finns något jag kan göra år det, vad är det jag missar? Bilder på Perla visar att hon så gott som alltid är taktren i traven, så något annorlunda i deras kroppskonstitutioner verkar det vara som får dem att röra sig olika. Titan rör sig passtaktigt i galoppen, medan Perla har ren galopptakt. På detta vis har det alltid förhållit sig. Titan blir mindre passtaktig av träning, men håller man inte hans styrka på en tillräckligt hög nivå så faller det alltid tillbaka i passtakt, så rör han sig även i hagen.

Nåväl, lägger in några bilder från dagens träning. =)

Igår hade jag en equiterapeuten Linda ute för att se över Titan och Perla. Titan har ju känts ojämn i varven, och det har känts som om något sitter fast.

Perla ville jag ha en allmän översyn på, eftersom hon mest har gått och skruttat i hagen i vinter.

Titan hade låsningar i nacken och halsen och även höger bog, som har strulat genom åren. Han tyckte inte att behandlingen var helt angenäm, men jag den gjorde nog nytta för honom. Linda tyckte att han behöver gå ner några kilon, gärna genom att rida ut ganska långa pass om en och en halv timme så där och galoppera en hel del. Han behöver bli av med slaggprodukter i kroppen, han samlar lätt på sig det. Bara det att det är svårt att hinna med både konditionsträning och styrketräning på häst. Nåja, sådär är det med tid. Nu börjar det bli ljusare så nu finns åtminstone möjligheterna till att ta turer om eftermiddagarna. =)

Perla hade hamnat tillbaka i att muskla ena sidan mest, vilket syns ganska tydligt. Hon verkade tycka behandlingen var rätt ok, såg ut att tycka det var behagligt faktiskt. =)

Idag kom jag ut på en ordentlig ridtur, med rätt mycket trav och galopp. Titan har mycket energi som han behöver bli av med, och han verkade njuta av turen, även fastän han blev rejält svettig så verkade han inte trött utan knatade friskt på, började gärna trava så fort han fick chansen.

När jag kom tillbaka till gården mötte Perla upp i full galopp. Hon verkade väldigt sugen på att själv komma ut på ridtur, men eftersom jag väntade besök så fanns inte riktigt tiden idag. En annan dag, Perla. =)