De senaste dagarna har jag blivit riktigt arg och upprörd över vad jag har läst på nätet gällande foton tagna av en besökare på de danska dressyrchampionaten 2013! Besökaren fotade framridningen och postade foton på Facebook. Fotona visade flera stora kända namn rollande och flexande sina hästar.

http://epona.tv/blog/2013/june/if-the-shoe-fits

I länken ovan visas ett urval av foton, fler foton finns på Facebook:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.574439575933761.1073741841.100001031717626&type=1

På grund av dessa foton har nu allt fotande och filmande förbjudits på Ecco FEI European Championships i Herning, Danmark i Augusti i år. Man vill så klart undvika all negativ publicitet. Varför förbjuda fotande om nu inget fel begåtts? Då finns det väl inget att dölja, eller...? Jo, men kanske finns det ändå något att dölja, om man nu inte törs låta allmänheten göra sin bedömning och visa vad som faktiskt pågår. Jag tror att detta är på väg att växa sig till en folkstorm och många människor inser att detta är riktigt fel och ser till att göra sina röster hörda.

Eftersom Ecco (skotillverkare) uppenbarligen ger sitt stöd till detta djurplågeri, skulle jag vilja be alla er som köper Ecco-skor att genast sluta stödja denna tillverkare. Visa ert missnöje genom att inte köpa deras skor! Jag kommer definitivt inte att köpa några Ecco-skor så länge denna Eccos officiella inställning är att vidhålla att inget opassande försiggått på tävlingen nämnd ovan.

Danska Equestrian Federation säger nu att de stödjer Anna Kasprzak till 100%...

http://epona.tv/blog/2013/june/danish-nf-100-behind-kasprzak

Till och med Eurodressage kommenterar uppståndelsen kring de publicerade fotona och den nyuppblossande debatten kring rollkur:

http://www.eurodressage.com/equestrian/2013/06/15/rollkur-debate-flares-again-denmark

Bland det löjligaste att läsa är att veterinär har undersökt hästarna före, efter och under tävling och inte såg några tecken på skador. Som om det på något vis skulle klargöra att allt är i sin ordning!?    Även fastän våld har brukats behöver det inte synas utanpå. Allt är inte mätbart heller, utan psykisk ohälsa är svårare att mäta än fysisk. Jag har läst artiklar om hästar med syrebrist i blodet, som inte får luft under träningspasset, men för att mäta sådant här krävs mätutrustning som jag nog inte tror att en vanlig banveterinär har tillgång till. Inte heller sitter någon mätutrustning på hästarna när de rids.

Jag är helt klart beredd och villig att avstå från min "rätt" att rida, om man kunde förbjuda ridning pga att det anses som djurmisshandel. Jag anser nämligen inte att någon har "rätt" att rida sin häst, utan det handlar om ett ömsesidigt förhållande. Människor har i århundraden domderat hästen. Satt in skarpa betsel i dess mun, ridit med vassa sporrar, använt hårda spön osv, osv. Det finns dem som väljer att göra saker annorlunda, men långt ifrån alla. Det är standard att ha bomsadel på hästens rygg, en sadelgjord hårt åtspänd kring hästens känsliga bröstkorg (här är en artikel om skador i det området http://www.bt.no/nyheter/lokalt/Fant-ut-hvorfor-hesten-blir-mannevond-1913634.html#.Ub1qW_bkXvI ), ett huvudlag om dess huvud, en hårt åtdragen nosgrimma och en hårt spänd nosrem. Diverse betsel i dess känsliga mun på dess laner och tunga. Nej, hästens mun är inte skapt på detta vis för att den ska kunna ha betsel. Dess mun är konstruerad så här för att fylla en viss funktion när hästen betar sin föda.

Utgå från intet. Ha inga redskap på hästens kropp. Ingen sadel, inget träns, ingen grimma, ingenting. Hur mycket kan du göra med din häst då? Kan du ens få den att följa med dig ut från hagen? Vari ligger partnerskapet? Jag slår vad om att få människor skulle lyckas med detta konststycke, inte jag själv heller. Men, det finns olika grader av helvetet... Jag själv anser att de som ägnar sig åt rollkur ligger långt bortanför den gräns som är acceptabel. När ryttarna som utövar rollkur dessutom ivrigt påhejas av hela hästsportvärlden, som världsproffs, så blir jag riktigt arg!   

Samma slags tortyr pågår överallt. Inom travet, inom galoppen, inom hoppningen osv. Metoderna kan vara lite olika, men syftet är detsamma, att tvinga hästen till lydnad. Att omöjliggöra det för den att protestera.

Själv vill jag försöka blanda in så lite tvång som möjligt hos hästen och jag ifrågasätter ofta mig själv och vad jag har rätt till med hästen. Om vi ska umgås vill jag inte att det bara är jag som utnyttjar hästen, utan att den faktiskt känner uppskattning över vår samvaro. Jag vill att hästen ska få en ärlig chans att erbjuda mig det den kan ge utan större åthävor. Snarar än att slita runt sin danspartner på dansgolvet, att man dansar och för efter dess egen förmåga. Allteftersom när styrka och smidighet blivit bättre, kommer partnern kunna följa bättre och allt ser vackrare ut.   

Nu har Erik och jag mer eller mindre bestämt oss. För att orka med heltidsarbeten om vardagarna och samtidigt bo på en gård med förhållandevis stora renoveringsbehov och stora projekt och investeringar framför oss, så bör vi dra ner på hästantalet. Idag har vi fyra hästar och vi tycker förstås mycket om dem allihopa. Dessvärre tar allt jobb så mycket tid och energi ifrån oss att vi inte orkar att göra något med våra hästar, mer än se till att de har mat och vatten och vanlig omvårdnad. Det i sig är också jobb... Ridning och träning finns det varken lust eller direkt tid för. Vi har tyvärr överskattat vår förmåga till att orka med diverse motgångar längs vägen och nu har saker och ting nått sin kulmen. För att inte helt ta slut på oss själva, mer än vi redan gjort, krävs det en förändring i våra liv.

Därför vill vi nu försöka hitta en fodervärd åt Perla och Gloria, det behöver inte nödvändigtvis vara i samma hem, men de två går bra ihop. Gloria är även till salu för den som är intresserad av att köpa en fin ponny. :)

Lite om de två, förutom det som finns på min hemsida: Perla är ett 9-åringt NSV-sto, ca 149 cm hög och smäckert byggd. Grundutbildad i AR.

Gloria är ett 4-årigt SRP-sto med mycket fin härstamning, ca 141 cm hög i dagsläget. Gloria är grundutbildad i AR från marken och jag har suttit en del på henne, samt blivit longerad i skritt och trav och själv kunnat överföra hjälperna till ryggen.

Egentligen borde vi satsa på att rida in Gloria, för hon är helt okomplicerad och lär sig jättefort så det skulle vara gjort på ett kick att få henne utbildad till att göra alla skolor uppsuttet i skritt och trav och galopparbete påbörjat. Men... jag känner ärligt talat att jag inte orkar.

Både Perla och Gloria är mycket trevliga hästar, men väldigt olika som individer. Perla är pigg och framåt, vaken och extrovert. Gloria tar det lite beskedligare och skyndar inte på i onödan och är mer introvert. Båda är lättlärda, men Perla stressar lätt upp sig och blir lite överambitiös medan Gloria tar i precis så mycket hon behöver men älskar beröm och gör mycket för en liten bit godis. :)

Jag tycker att det är väldigt roligt att utbilda andra inom AR, men jag har nu helt tappat inspirationen och lusten till att träna med mina egna hästar eftersom jag inte får tid till att vila ordentligt mellan allt och bli sugen på häst. Jag längtar inte till hästarna längre, och då är det dags att inse att man måste förändra sin tillvaro radikalt. Jag vill inte flytta ifrån gården, vi bor jättefint, eller förändra något annat, men vi har så mycket att göra de närmsta åren att vi behöver få tid över till annat än att allt ska kretsa kring gård och hästar. Ett minskat hästantal betyder lite mindre måsten i livet, och dithän behöver vi komma.

Så, om du som läser detta är intresserad av någon av våra ston, eller känner någon annan som skulle kunna vara det, är du hjärtligt välkommen att höra av dig. :)

Häromdagarna ramlade jag över en text om hur djurmat framställs. Det är riktigt vidrig läsning om hur de största multinationella bolagen som Colgate-Palmolive, Mars, Protector & Gamble och Nestlé beblandar sig med produceringen av djurfoder. Anledningen till att de gör det har med ekonomi att göra. Öka totalvinsten för dem själva!

I längen nedan finns 5 avsnitt. Jag rekommenderar dig att läsa dem alla!

1. Från hushållskemi till hundmat är det bara ett steg.

2. Hundmat som andra fått lida av

3. Allting går att återvinna

4. Allting går att sälja

5. Allting går att köpa

http://www.cutiepiepolly.se/2013/06/5-fakta-du-inte-visste-men-borde-veta.html

Slutsatsen? Köp inget foder från dessa multinationella företag! Helst av allt, gör din egen hund- eller kattmat. Då slipper åtminstone ditt djur att äta av sina egna artfränder, behandlade med allsköns otäcka preparat i plågsamma djurförsök. Bara det är skäl nog för min del.

Detta hittade jag på Facebook och tänkte att det kan vara värt att dela med sig av. :)

HOMEMADE MOSQUITO TRAP:
Items needed:
1 cup of water 
1/4 cup of brown sugar
1 gram of yeast
1 2-liter bottle

HOW:
1. Cut the plastic bottle in half.
2. Mix brown sugar with hot water. Let cool. When cold, pour in the bottom half of the bottle.
3. Add the yeast. No need to mix. It creates carbon dioxide, which attracts mosquitoes.
4. Place the funnel part, upside down, into the other half of the bottle, taping them together if desired.
5. Wrap the bottle with something black, leaving the top uncovered, and place it outside in an area away from your normal gathering area. (Mosquitoes are also drawn to the color black.)

Change the solution every 2 weeks for continuous control.

For more fun, tips, tricks, recipes..join at:http://bit.ly/Motivate-Me

På sistone har Erik och jag ridit ut mycket på Titan och Perla, eftersom ridbanan varit frusen och hård. Nu när snön är på väg bort och paddexen börjat mjukna lite, har vi lite smått börjat träna på ridbanan igen.

Titan har känts stel i bogmuskulatur och hals, så jag har masserat honom så gott jag kunnat. Jag får en känsla av att uteritt kanske inte riktigt är så välgörande för honom ändå. Han har en grov hals och ganska mycket som tar emot i den. Jag tänkte därför att AR-träning kanske är mer välgörande för honom, trots allt. Han är ju inte byggd för att göra sig bäst på dressyrbanan, hur det än är...

Idag bestämde jag mig för att prova den Portugisiska unghäststången jag har. Jag använder oftast ett vanligt tränsbett (med parerstänger) på Titan, men för att inte inverka uppåt i hans mun, tänkte jag att denna betsling kan vara värd att prova.

Dessutom lade jag på Chezz-sadeln. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar Eponan på Titan eller ej. Eponan är snäppet för smal för Titan, så den ligger inte riktigt optimalt. Däremot är den skön att sitta i eftersom den bygger upp sitsen lite mer så på en bred häst sitter man lite bekvämare.

Nåväl, idag blev det Chezzen i alla fall. Omkretsen på Titans bröst var inte märkbart större än vanligt, jag kunde nog ha sadelgjorden på de vanliga hålen utan att det spände för hårt. Jag vill ha sadeln så pass fast åtspänd att den inte kanar omkring på en bred hästs rygg, men så löst åtspänd att den går att flytta på med sits och stigbyglar om det behövs.

Energin var lite låg på Titan, men han gick avslappnat och fint. Nu är det nog höger bog som han ramlar mest på, så jag fick använda tygeln för att föra hans bog utåt i höger varv och fånga upp den i vänster varv. Det är lite lättare med ett stångbett, då tygeln hamnar bättre mot hästens bog än med ett tränsbett.

Erik stod och tittade på och tyckte att det såg rätt bra ut, det kändes skönt att höra. Jag tänkte att det var bäst att få passet avklarat snabbt eftersom Titan kändes trött. Jag ville inte tjata på honom om att röra sig mer energiskt eller snabbare, utan han fick ta det i sitt tempo idag. Han släpade bakhovarna en del i marken, det hörde jag, men jag lät det vara. Hellre avslappnad och tillfreds och få lite mjukhet i honom, än att begära att han går perfekt idag efter så lång tid av icke träning.

Höger galopp var sämre, han kastade upp huvudet och tappade bakdelen en del. Vänster galopp var bättre, där gick han i form och fick med sig rygg och bakdel bättre. Vanligtvis är det tvärt om, men jag hoppas att han blir bättre i galoppen om ett tag när han fått jobba igenom sin kropp mer.

Jag provade lite samling i höger och vänster varv. Även här var vänster varv markant mycket bättre. Direkt efter han gjort några fina steg i lugn samling i vänster varv, avbröt jag passet. Det fanns ingen mening att fortsätta mer, för han gick med ens så fint och med framkliv och uppresning framtill att jag inte ville riskera att förstöra det. Jag hade annars tänkt att rida öppna och diagonalsluta samt en ocentrerad bakdelspiruett i vänster varv, men jag lät det vara. Jag hoppade av nöjd och belåten med Titan.

Det är så med Titan. Han har en begränsad mängd energi för dagen. Om det är en dag med låg energi är det nästintill omöjligt att få honom att höja den. Om jag höjer energinivån så tar den totala mängden fortare slut, och mycket går förlorat i när jag försöker få honom mer framåt och energisk. Om han däremot har en energisk dag, så kan jag rida på det under passet och ha en högre energinivå, men likväl tar den ganska fort slut. Begär jag för mycket orkar han inte mer och så går det bara sämre och sämre eftersom energin är slut för dagen.

Känner jag att han är loj en dag, så får jag nöja mig med att det blir ett avslappnat pass och inte begära så mycket samling och energi.

Har han däremot mycket energi och raskt rör sig framåt, kan jag träna mer samling och begära energiska rörelser.

Så här snygga var vi idag...  Ingen typisk akademisk ryttare, med dräkt och kjol... ;-)

Vinter, frusen ridbana och kallt ute. Jag har beslutat att lägga AR-träningen på is tills ridbanan är mjuk igen. Inga av hästarna går särskilt bra när det är stenhårt i marken.

Fram tills dess får det vara lite fokus på uteritter istället. Jag har haft turen att hitta en medryttare till Titan, och vi har ridit ut några turer tillsammans för att hon ska lära känna Titan och omgivningarna häromkring. :) Titan behöver ordentliga konditionspass också för att bättra på kondisen, och att Perla hänger på gör bara gott! :)

Idag red Erik och jag ut. Först hade jag tänkt att vi skulle rida ut på på förmiddagen när solen sken så vackert, men sedan insåg vi att det är bättre att göra det tråkiga jobbet först, dvs mocka, så när mockning och vattenpåfyllning mm, samt vår lunch var avklarad, då gav vi oss ut på en tur. :)

Det blev ganska mycket trav och en del galopp på turen. Titan höll galoppen säkert en kilometer utan att bryta av och Erik (som red honom) kunde hålla ett behagligt tempo. Rida på lite mer om han ville, men hålla tillbaka med lätthet också. Perla tyckte det var desto jobbigare, så hon bröt av några gånger, men fattade raskt ny galopp när Titan närmade sig eller rent av kom om.

När vi närmade oss gården fanns det fortfarande energi kvar, så sista sträckan travade vi i maklig takt.

Jag har funderat på en sak. Jag har bläddrat i en bok av Gillian Higgins som heter "Hästen i rörelse". I den beskriver hon hur hästens kropp fungerar i bl a trav och galopp. Gillian talar om tyngdpunkten som den punkt från vilken bakbenet förs framåt och den ligger på den översta av de leder som åstadkommer rörelsen. När hästen skrittar eller travar så för den ett bakben framåt och det andra bakåt. I hästens galopp så för den sina båda bakben framåt samtidigt. I skritt och trav förs bakbenet framåt från höftleden. I galopp flyttas tyngdpunkten uppåt till lumbosakralleden, även om den mesta rörelsen fortfarande kommer från höftleden.

Jag tror att detta är nyckeln till att man kan förbättra hästens galopp genom att jobba den samlat i skritt och trav. När man gör så, så vinklar hästen sitt bäcken, alltså böjer och sträcker lumbosakralleden. Det är alltså samma rörelse som i galopp.

Ju mer jag har jobbat med att få hästarna att samla sig i skritt och trav och behålla samligen i olika övningar, ju bättre har galoppen blivit. Perla som har svårt för att galoppera och dessutom blir ojämn i sina bakbens steglängd om hon inte arbetas, blir så markant mycket bättre när jag ber henne vinkla sitt bäcken. Perla är den som verkar lida mest av att inte tränas, hon blir oren i steget, men alla hästar syns få bättre galopp och lättare för att fatta den. Framåtridning gör inte galoppen bättre, utan hästens förmåga till att vinkla sitt bäcken och sätta under sig sina bakben. Samma sak är det med skritt och trav, de gångarterna upplever jag också att de blir bättre när man jobbar med samling i dem.

Idag blev det till att träna hästarna i snöyra, ett ridhus vore skönt så här års... Men, men, det är bara att stå ut och hoppas att våren kommer snart!

Eftersom det snöat så mycket så var det en hel del snö på ridbanan, Titan tyckte nog att det var lite tungt att röra sig i eftersom han inte lyfter så mycket på sina ben. Vänster bak var lite jobbigare idag som i öppna i vänster varv, så jag fick jobba på lite extra med min vänstra skänkel. Nu upplever jag det inte som att han hänger sig på bettet längre, faktum är att han kommer upp lite väl högt med sitt huvud att jag skulle kunna ha användning av ett bett med lite hävstång på, för att uppmana honom till att länga ut sin hals. Jag tycker att han formar sig fint efter mina sittben nu, så egentligen skulle jag kanske prova den portugisiska unghäststången på honom nästa pass.... Får fundera på det.

Vi jobbade på samling i skritt och övergång till halva steg/samlad trav, utan att tappa schwunget i ryggen. Det är jobbigt att Titan är så stor, mina ben är så korta och han har så himla mycket vinterpäls att det är svårt att känna hans mage tydligt, det blir väldigt oprecist i skänkelläget tycker jag. Till nästa vinter får jag överväga att raka honom mer, så att det inte blir så mycket vaddering mellan mig och honom. Han har ordentlig björnpäls vid magen också, så det är inte någon tunn halvblodsvinterpäls vi snackar om!

Traven kändes ganska fin också, jag lät honom länga ut den lite mer och han tog för sig ganska bra. I galoppen känns det att Titan har blivit starkare, han orkar lyfta sin framdel högre nu. Höger galopp är bättre än vänster galopp, men vänster kändes okej för dagen. Det har säkert en del att göra med att han och Disto leker en del i hagarna tillsammans, för så här har Titan inte känts förr om vintrarna när han inte har varit fullt igång.

Sedan tog vi ut Gloria. Jag började med att träna henne från marken, sedan longera henne i alla gångarter plus att öka volten och göra sluta på volt och samling i både skritt och trav. Det gick jättefint och galopperna gör hon bra nu. Hon är en häst som verkligen speglar sin människa. Jag har gjort som så att jag har tagit ett galoppsprång då jag har uppmanat henne att galoppera, det har fått henne att göra just ett språng in i galopp. Om jag dämpar mig och inte hoppar fullt så mycket uppåt, så tar hon galoppen utan ett så kraftigt språng. Annars är det inte några direkta problem att få henne att rulla in i galopp.

När jag var nöjd med longeringen, så kastade Erik upp mig på hennes rygg. Jag förmanade Erik att tänka på att vara ett stöd till mig och att inte föregå hjälperna, så att min hjälp är den primära och att inte Gloria vänder sig till Erik för att fråga vad hon ska göra. Det är inte helt lätt att longera och bli longerad. Jag märkte att Gloria så lätt reagerade på vad Erik gör. Efter lite missupfattningar mellan Erik och mig där jag kände att min sinnesstämning påverkade Gloria, så jag bad Erik om att tänka sig för och bara följa med i det jag gjorde. Jag fick säga till Erik att vara helt tyst och bara lyssna på vad jag sade, inte svara emot, bara acceptera, då det var svårt för mig att koncentrera mig på det jag försökte åstadkomma.   Då gick det fint, jag slappnade av, Gloria slappnade av och allt flöt väldigt fint. Vi kunde göra jättefina varvbyten efter detta, då jag kunde se framför mig hur det skulle se ut och koncentrera mig på min hjälpgivning. Gloria är väldigt känslig, är smart och lär sig fort, så bara hon fick en ensam signal så följde hon jättebra.

Efteråt sade jag till Erik att han bara måste lyssna till vad jag säger rakt av, utan att ifrågasätta. Jag får själv säga till om precis allt han ska göra så att vi har en klar kommunikation. Det är verkligen svårt, för vanligen när man longerar är man van att föra kommandot, men här ska longören mer eller mindre agera som den som följer i dansen. Jag ger signalen, Gloria följer den och Erik följer Gloria, då fungerar det!   Nåväl, vi ska öva mer och bli duktigare på detta tillsammans. Snart hoppas jag kunna rida bra på egen hand på Gloria.

Perla jobbade jag bara i kapson idag. Hon kommer inte fram med sitt vänstra bakben, utan blir lätt kort i steget på vänster bak, det syns i alla övningar. I höger varv tappar hon lätt vänster bak utåt, men även i vänster varv tappar hon hela bakdelen utåt. För att träna hennes bakben bättre, så jobbade jag främst längs spåret och bad henne samla skritten och komma upp i tvåtakt med framkliv. Hon gjorde jättefina steg, mjukt och fint. Några gånger blev hon spänd och började bredda bak, men då fick jag pusta ut och så började vi om, då gick det bättre. Hon lade sig inte på framåt i kapsonen, utan gick kvar där jag bad henne vara. När jag berömde henne och stannade så sänkte hon huvudet och slappnade av.

Efter arbetet längs långsidorna tog jag upp henne i trav på volt och kollade av bakbenen igen. Hon var mycket jämnare och kunde till och med fatta vänster galopp utan att det blev jämfotahopp med bakbenen. Dock svårt att hålla galoppen, men det fick så vara med några skapliga språng.

Det sista jag gjorde var att försöka få fatt i slutan i skritt i vänster varv på volt, så att hon inte tappar ut bakdelen i den volten. När hon tappar höften utåt i vänster varv, så behöver jag kunna få fatt på den igen och jag behöver även kunna få fatt på höger bog. Jag fick med henne väldigt väl i slutan och kunde göra några steg i sidepass då Perla kom emot mig, så det var bra.    Just det att hon vågar komma mot mig och följer när jag ber om det är fint, så att hon inte springer bort från mig.

När jag ber Perla om något som hon inte riktigt förstår, provar hon med tusen olika saker. Många gånger provar hon med att springa eller tillföra mycket energi ifall det är det jag vill? När hon förstått att jag inte vill att hon ska springa fort eller bort från mig, så försöker hon med annat så länge hon inte blir stressad, för då ökar hon energin igen. Det är lite svårt att få henne att tänka, hon vill gärna röra på sig mycket och fort. Galopp är kul och kanske också mentalt frigörande för henne? Bara det att när Perla får bestämma, så tränar hon sig inte liksidig och det är den biten vi ska försöka arbeta med - liksidigheten.   Hon är en väldigt känslig häst, med mycket arbetsvilja men också lite svårt för sig i kroppen. Det är bra att hon har lätt för traven, för med hjälp av den hoppas jag att vi kan förbättra galoppen framöver. Den är bättre nu än vad den har varit, men det går långsamt framåt. Hon och Gloria leker inte så mycket i hagen som killarna gör förmodar jag.

Nu är veckan i Hällekis över för denna gång. Lagom när Perla och Gloria dämpat sig och blivit lite lugnare där, så var det alltså dags att åka hem.

Igår morse började jag med att träna Gloria för Christofer. Jag gick in i ridhuset en god stund innan det var dags för lektionen, för att jobba igenom Gloria i longeringen och känna att det funkade från marken. Jag tyckte att Gloria svarade fint, både i skritt och trav. :)

När Christofer kom in i ridhuset hade Erik och hans föräldrar också kommit. Erik fick därför ta Christofers plats i longeringen när jag satt på Glorias rygg. Med Erik som stöd följde vi volten, ökade volten i öppna och minskade volten i sluta, både i skritt i trav. Det var lite ovant med Erik som longör, det tar nog lite tid innan han kommer in i rollen. Som longör när ryttaren sitter på, gäller det att ryttaren får vara den primära hjälpen och att longören endast understödjer ryttaren. Detta så att hästen är uppmärksam på ryttaren i första hand och longören i andra hand. På det stora hela gick det ändå bra. :)

Därefter fick Gloria gå ut i hagen och vi tog in Perla istället, för att jag skulle träna med henne för Rebecca.

Jag började med att tumla Perla (gå sidepass längs sargen) för att kolla så att hon var lugn och sansad och med mig. Jag tyckte att hon verkade lugn ganska omgående, så jag övergick till att gå bredvid henne och stanna. Även där gick hon fint bredvid.

När Rebecca kom in provade jag att träna för att parkera Perla, dvs kalla in hennes bakdel mot mig, jag gick sedan sidepass med henne mot mig och avslutade med att kalla in bakdelen igen. Det gick också fint, åt båda varven. Visst kan det bli bättre koordinerat, men jag kände ändå en bra närvaro från Perlas sida.

Därefter gick vi över till att träna på inkallning. Jag kunde nästan med en gång få henne att fokusera på mig och söka mig, så vi satte grimman kring halsen på Perla istället. Perla följde fortfarande fint och jag fick bra kontakt med henne, det kändes väldigt bra. Hon var lugn och sänkte huvudet, stannade med det nere. Därpå plockade vi av grimman och jag höll grimskaft och grimma i handen medan jag gjorde samma övning. Otroligt nog kunde Perla följa mig lika fint här, fastän hon var helt lös! :) När hon sökte mig och jag stannade och satte mig när, sänkte hon huvudet igen och stod med mjuk blick och avslappnade öron. Samtidigt med detta tränade Christofer veckans andra veckoelev i andra delen av ridhuset, så det kändes verkligen stort att Perla kunde ha kvar fokus på mig trots detta, och trots att Gloria ropade efter henne. Jättehärlig känsla! :)

Efter detta avslutade vi träningspasset. :) Jag bytte utrustning på Perla och satte på hackamooret med läderrem över nosryggen istället för den breda vadderade plattan. Jag har haft den tränsningen på henne hela veckan och har faktiskt inte upplevt något negativt med den, det har fungerat bra. Hon har känts väldigt avslappnad och tillfreds på bettlöst alternativ, så jag tror att det är vår grej. :)

Jag hade ju inte med någon sadel denna vecka, eftersom jag hade trott att det skulle bli markträning bara, så jag har haft en vojlock och mjuk resårgjord som underlag att sitta på.

Perla vaknade till och blev lite mer orolig när jag bytt utrustning och hon skrek efter Gloria. Så länge man håller hennes hjärna sysselsatt och man har kommunikation sinsemellan så koncentrerar hon sig på sin människa. Nu blev hon dock spänd igen när jag skulle sitta upp. När jag parkerade henne vid pallen så ville hon gå iväg, jag fick därför göra om parkeringen en gång och då stod hon kvar. När jag skrittade på volten fick jag ta in henne i skolorna för att få henne att börja tänka. Öppnan är en rörelse som sägs få hästen lugnare, och så upplever jag det. Öppnan kan göras på volten, eller för att få volten större. Slutan kan göras på volten, eller för att få volten mindre. Öppna är lösgörande och ökar bakbenens sving mot tyngdpunkten. Slutan är samlande och kan få hästen att korta sin steglängd.

Jag fick träna på att Perla skulle söka min hand, sträcka sin hals framåt och nedåt och sedan behålla bakbenens sving mot tyngdpunkten även fastän formen blev lite högre. Det är lätt hänt att steget baktill blir avkortat om hästen blir spänd. Med Perla är det en balansgång mellan att sträcka sig framåt nedåt och behålla lugn takt, eller att börja springa på fortare. Jag ska träna på att hon behåller ett lugnt fint steg även fastän hon går med huvudet relativt lågt placerat så att inte låg form = fort och hög form = långsamt. I sin avart blir det "snabbt och springigt" kontra "kort och spänt". I båda fallen saknas framkliv av bakbenen mot tyngdpunkten, utan de skyfflar på bakom hästen mest.

När Perla lugnat sig lite kunde jag rida bättre fram i en avslappnad form med lite mer vil på steget. Vi kunde samla skritten upp mot halva steg/piaff och ta ner traven närmare halva steg/piaff.

Jag red skolorna längs sargen. I höger varv lutar hon sig gärna mot sargen med vänster bog och tappar framklivet med höger bak så jag höll ut lite från sargen för att bättre få bogarna fria. Samma sak här, behålla ett sansat tempo med framkliv mot tyngdpunkten i öppna och sluta och mjukt kunna växla mellan skolorna utan att det känns som om det blir abrupta avbrott i övningarna.

Med tanke på hur spänd och stirrig Perla har varit under veckan, så tycker jag att gårdagens pass gick fint. Hon har en stark trav, så den går absolut att få fram en fin piaff och passage ur tror jag, bara hon lär sig att kliva fram med sina bakben och inte trycka på bakåt.

Det sista vi gjorde var att titta på galoppfattningarna. I höger varv kommer de sig lättare, men hon är inte riktigt stark nog att orka ett varv på galoppen. Dock luftiga språng, men vi vill ha mer att de sträcks mot hennes tyngdpunkt än att de går bakåt. Jag tror att om jag kan få en avslappnad trav i lagom tempo för galoppen, så kommer en bättre galopp ur det. Om jag samlar traven i spänning så kommer galoppen alla gånger också att bli spänd.

Vänster galopp är så mycket svårare och hon tappar lätt ut höften åt höger. Jag försökte därför få en tydlig sluta i vänster varv, avslappning och så galoppfattning. Den sista fattningen hon gjorde blev det några riktigt fina språng. När hon bröt av tappade hon dock ut bogen åt höger, men faktum är att hon behöll den bra på plats just under själva galoppen! :)

Nästa gång jag tar med Perla till Hällekis ska jag träna för Rebecca på att ta med fokus upp på ryggen. Perla flyger lätt iväg och blir okoncentrerad så fort man befinner sig på ryggen. Nu har det ju fungerat jättebra när jag tränat för Rebecca, jag har kunnat få hennes fokus och hon har blivit lugn och trygg med mig från marken. :)

Efter lunch var det dags att träna med Gloria för Rebecca. :) Jag tumlade Gloria längs sargen lite först och eftersom det kändes som att hon var med mig så ledde jag henne lite bredvid mig. Jag tycker att hon var ganska närvarande, lugnare kan hon vara, men det var skillnad mot tidigare dagar.

Vi började med att träna spansk skritt längs långsidan och det märktes på Gloria att hon med en gång visste vad som var på gång. Det var inte så svårt att gå framför henne, så jag bytte position och gick vid sidan av henne. Hon kom upp bra med frambenen och tog med sig bakbenen fram också.

Vi gick över till att träna lite bugning längs andra långsidan och här kändes det också som att hon börjat förstå att hon skulle lägga över vikten på sina bakben och sjunka ner med framdelen. Efter några bra försök gick vi tillbaka till andra sidan sargen igen och fortsatt med den spanska skritten. Nu var det inga problem att gå vid sidan av Gloria, så Rebecca kastade upp mig på Glorias rygg. Gloria var inte alls bekymrad om det, utan väldigt fokuserad på uppgiften och ivrig. Rebecca hjälpte till i början med att använda spöet och ge godis när jag klickat. Sedan kunde jag ta över både spö och godis själv. Gloria blev uppmärksam på vad jag gjorde från ryggen och gjorde några fina steg och kunde få med sig bakbenen också och när jag klickat visste hon att det var godis hon skulle få, så det kändes som att kontakten etablerades bra! :)

Tillbaka på andra långsidan tog vi lite mer bugning och det gick bättre och bättre. Gloria upplevde inte själva bugandet som lika stressande som från början av veckan, och var mjukare och bjöd på ett läge halvvägs mot marken och kunde vara avslappnad så. Vi slutade när det gick riktigt bra! :D

Den största mentala effekten av veckans träning har jag märkt med hjälp av Rebecca, så jag är jätteglad att jag fick tillfälle att träna för henne! :D Det har hjälpt massor i att få bättre kontakt med hästarna och givetvis kan jag använda båda träningssätten på hästarna. Nu har jag fått hjälp med Perlas koncentration och Glorias intresse att följa en signal. Gloria är en häst som mer naturligt söker människan än vad Perla gör och Perla har en högre arbetsvilja än vad Gloria har så nu känns det som att jag har höjt deras "sämsta" sidor till att bli lite bättre. :)

Christofer har jag haft jättebra hjälp av när det gäller inridning av Gloria då han är tydlig med hjälperna och kan hjälpa till precis när det behövs. För Perlas del har han varit ett ovärderligt vakande öga på hennes framkliv med bakbenen och samtidigt hjälp med att balansera mellan aktivitet och avslappning. Han ser precis det jag vill att en tränare ska se och stirrar sig inte blind på smådetaljer som är av mindre betydelse i nuläget.

Kombinationen av Christofer och Rebecca är verkligen jättebra, det känns som att jag får med mig alla bitar i ridningen och hanteringen från marken då, jag känner mig väldigt tillfreds med detta. :)

Det har varit intensivt att ha tränat fyra pass om dagen, men roligt! Det har verkligen varit en jätterolig, intressant och givande vecka, precis som jag trodde den skulle bli! :D