Jag har ännu inte riktigt vant mig vid att Gloria är borta, men eftersom hon är det så ser nu träningsordningen annorlunda ut här hemma. Jag börjar med att träna den häst som tar minst/ger mest energi, och då blir det Distinguido. Nu känns han väldigt avslappnad när jag kommer för att hämta honom i hagen, och Gibson och Umerio vet att de måste stanna kvar i hagen. Disto gnäggar heller inte efter dem, även fast de ropar på honom ibland.

Från att vara ängslig och nervös blir Disto hyfsat lugn och bekväm på några få träningspass. Låter jag honom vara i hagen utan att göra något med honom på en tid, backar han tillbaka mentalt till sitt ursprungsläge. Jag får känslan av att alla hästar mentalt förändras av träningen, och utan träning försvinner förändringen.

Nu får Disto ha kedjekapson på sig när jag tränar med honom, eftersom han de senaste passen inte verkat nämvärt nervös och behövt gäspa. När han blir spänd när jag tar ut honom, så måste den spänningen släppa, men bygger han inte upp någon spänning så finns det ingen spänning att släppa på. Så, han får ha kapson på sig nu.

Jag tränade lite lätt på att flytta honom utåt i volten, att vända in genom volten och att gå några steg i öppnaliknande rörelse längs spåret och på ridbanan. Detta är inget som Disto hetsar upp sig för så mycket, men lite obehaglig tycker han fortfarande att sticken är, så vi får jobba mer med den och se till att han slappnar av för den.

Jag provade att flytta in hans rumpa i sluta i vänster varv. Först blev han så klart förskräckt av att sticken rörde honom där, det var väldigt otäckt! Efter beröm och någon godisbit, lite framåt och upprepningar, så blev det markant mindre otäckt för varje gång. Jag nöjde mig med några få upprepningar, sedan skickade jag honom längs volten i skritt och trav istället.

Skritt och trav går fint, han är snarare lite loj i traven än överenergisk. Det gör mig inget, vi kan lägga på energi senare, just nu vill jag att han går så avslappnat och långsamt som möjligt, ha tanken att kunna bryta av när som helst. I skritten tränade jag på att få Disto att stanna och hålla sig kvar på spåret. Han stannar rätt okej, men han vänder sig in mot mig genom att kasta ut rumpan och svänga in med framdelen. För att motverka detta pekar jag med sticken mot hans huvud/hals och ber honom flytta ut på spåret, detta tar Disto nästan lite som framåtdrivande, så jag försöker berömma så fort han tänker att flytta sig utåt. Några korrigeringar gick riktigt bra och den sista halten innan jag avslutade blev den bästa hittills. Han flyttade sig in i höger varv bara några hovsbredder, då var jag nöjd.   

Nästa häst på tur var Perla. Hon och Disto har en energinivå som liknar varandras i varje fall, så jag tänkte att jag fortsätter med Perla.

Fokus med Perla ligger på avslappning. Hon har lätt för att springa fort i trav och galopp, hon vill helst röra sig så fort som möjligt. För min del gäller det att försöka dämpa hennes energinivå, och inte trissa på den mer. Jag får andas och ta det lugnt, sjunka ner i sadeln.

Nu för tiden börjar jag för Perlas del alltid med att skritta olika figurer på ridbanan. Volter, raka spår, serpentinbågar, vänd snett igenom, sidförflyttningar på alla möjliga vis. När jag känner att hon gör detta jämnt och lugnt utan att hasta på, då tar jag upp traven och sedan följer i princip samma procedur i denna. Oftast väljer jag att rida lätt i traven till en början för att motverka att Perla spänner sig i ryggen. När jag känner att hon slappnar av och svingar mer i ryggen, då tillåter jag mig att sätta mig ner. När så även traven flyter på utan hastighetsökningar eller spänning, så ber jag om galopp. Idag tog jag höger galopp före vänster, höger som är svårare och som hon lättare tappar. Perla kändes lite trött idag, som om hon inte riktigt hade energi till galoppen så den blev lite mattare än tidigare dagar. Vänster galopp hade hon dock lättare för även om tempot var lite för springigt, annars tappade hon galoppen. Jag försöker ändå bromsa ner tempot, så att hon sätter bakbenen mer inunder sig och inte så mycket bakom för att skjuta på.

När galoppen var avklarad var nog Perla inställd på att träningen var slut, men härefter gick jag över till att samla skritten på volt och raka spår. Jag bryr mig inte så mycket om att takten blir lite låg, utan jag koncentrerar mig på att hon blir mer på stället och hon får ta kortare steg, bara hon inte börjar bredda eller gå på linje bak. Så länge jag känner att hon går lugnt och sansat framåt med sina bakben och minskar på hastigheten framåt, så tycker jag det är bra. Det gick fint idag.    Det ser säkert inget häftigt ut, men det känns lugnt och fint och det prioriterar jag.

Samling i trav gick ändå över förväntan, det var inte alls det snabba, överilade tempo hon gärna lagt sig till med förr, då hon också breddat bak och liksom skjutit rygg. Helt okej, riktigt bra skulle jag säga, hon kändes mjuk och fin. Jag försöker låta bli att smacka hela tiden, utan vara mer tyst och använda skänklarna istället. Det låter så väldigt fult när man smackar på hästen hela tiden och jag har en ful ovana att gärna lägga mig till med det. Jag försöker lägga band på mig och känna hästen med skänklarna istället. 

När jag bad Perla om samling i trav växlade jag mellan att rida henne framåt efter samlingen, eller bryta av ner till skritt och skritta på lång tygel. Jag vill få henne att inte kunna räkna ut vad hon ska göra, inte vare sig lägga sig på i handen och vilja framåt, eller alltid bli långsam och seg i takten. Jag försöker göra så mjuka övergångar och minska/öka hastigheten bara marginellt, liksom smyga in i nästa tempo.

Jag måste säga att det kändes väldigt trevlig idag och jag är nöjd med bettet jag rider Perla på. Hon skummade lite kring munnen idag, bara så hon hade ett lätt drag av saliv och det ska ju då tyda på att hästen rör tungan och inte är stum och stel i munnen, men att den också kan svälja eftersom den inte dregglar saliv.

När jag släppte ut Perla i hagen tog jag ut Titan därifrån. Under Perlas träningspass sprang Titan runt i hagen och skrek efter henne, det har blivit jobbigare när inte Gloria längre finns i hagen, så Titan blir verkligen orolig när han inte ser Perla. Nu när Titan istället försvann ut ur hagen, var det Perlas tur att ropa efter honom. Hästarna, de tycker om varandra.   

Titan såg riktigt sugen ut på att göra något. Han har fått vila sig i form i hagen eftersom jag inte tycker han har känts riktigt hundra bra i hovarna. Skorna funkade inte helt bra på honom så han får vara barfota nu. Vi har köpt en uppsättning nya boots, Cavallo Trek tror jag de heter, plus sulor i typ Tempurmadrass-material fast oändligt mycket fastare. Dessa boots med sulor kommer han få ha på sig åtminstone fram nu framöver.

De envisa styngflugorna sprayar massor med ägg på hästarna, usch! Jag ägnade en lång stund åt att först borsta Titan ordentligt och sedan skrapa bort äggen på Titan, och under tiden stod han verkligen och njöt av behandlingen. När allt var klart fick han bootsen på sig, de passade ganska så precis, men de gick i alla fall på.

Eftersom Titan känts knackig och dessutom lagt på sig en del vikt så tog jag tillfället i akt och tränade honom från marken. Han fick därför ha den portugisiska unghäststången på sig idag, och inget mer. Jag tänkte att det är ett bra test och det blir mindre meck med färre tyglar.

Jag tänkte att Titan nog kanske kunde vara på humör att göra lite av varje idag, så jag kastade ut den gröna bollen på ridbanan för hans skull. Han fick gå fram och nosa på den och därefter sparka och putta på den. Han är lite feg (och egensinnig) av sig, så han behöver göra sådana här saker för att bli lite mer självsäker och även öva på lydnaden, så han gör saker fastän han inte riktigt är helförtjust i det.

Titan var så duktig så med bollen och han puttade omkring den på ridbanan och hade verkligen blicken intresserat fäst på den. Det är alltid bra med positiv förstärkning för att få hästen mer intresserad av det egentligen läskiga eller ointressanta föremålet. 

När Titan sparkade eller puttade iväg bollen med mulen så sade jag "braaa!" och klappade förtjust lite grand i händerna och klappade på honom, så att han förstod när jag blev riktigt glad och han var duktig. Det var på detta sätt lätt att övertyga honom att vilja mer, men för att inte tråka ut honom gick jag tillbaka med bollen efter några minuters samvaro med den.

Den här blicken mötte mig när jag gick tillbaka till Titan:

Titan kändes väldigt taggad till att göra saker, men för att inte förstöra hans goda vilja gjorde vi ganska enkla saker idag. Han trodde/gissade på att han skulle göra spansk skritt, så då lät jag honom göra det. Han gjorde då flera steg och detta berömde jag mycket förstås. Denna spanska skritt har annars varit svår att få honom att förstå, han stänger så lätt av när det blir för mycket tryck, mentalt eller fysiskt på honom. För att lära honom lyfta benen har jag petat med spöet på dem och det går till en viss gräns, sedan stänger han liksom av och går in i sig själv, så jag har fått ta denna spanska skritt successivt och bett om mindre än vad jag kanske varit sugen på. Inte vet jag heller, kanhända tycker han också att den ändå är ganska fysiskt jobbig? Han lyfter ganska ofta bakbenen i bra takt med frambenen, men inte alltid förstås. Huvudsyftet med den övningen är att Titan ska ha fler saker han kan "briljera" med, göra något som han klarar av och får beröm för, så han måste inte göra så många steg.

Efter några minuters träning och beröm så fick Titan gå framåt i vanlig skritt. Jag försökte växla position från insida till utsida i trav allra mest faktiskt. Det är svårt att se när han är så stor och bred, men jag tror han fick till några diagonalslutor och även vändningar i trav, det kändes hyfsat okej. Även lite samling i skritt och trav där jag aktade mig för att vara på honom för mycket med spöet, utan bara uppmuntra honom. Vi travade även lite längs långsidan och samlade traven där, det gick helt okej, jag var mycket nöjd med hans insats och inställning till dagens träning.

Det blev inte ett jättelångt pass med Titan, men Bent har sagt det till mig, och det vet jag med mig, att jag måste hålla passen korta med Titan för att han ska orka och inte tappa intresset. Idag kändes det som att han fortfarande var sugen på mer när vi slutade, så det var en bra dag tycker jag.   

#ridkonst

De här första dagarna den här veckan har känts konstiga och jag har nog gått runt lite som i ett töcken stundvis. Det är svårt att ta in att Gloria är såld, och jag har flera gånger försagt mig och pratat om "Titan, Perla och Gloria" när jag pratat om hästarna. De som är mest obekymrade här är nog just Titan och Perla, de är nog kanske till och med lite nöjda med att inte längre ha Gloria med i flocken.    Hur det än är, så verkar det vara en ganska stor skillnad på utpräglade kallblodiga och varmblodiga hästar. Gloria är onekligen ett halvblod i litet format, medan Titan och Perla är kallbod ut i hovspetsarna. Gloria är nätt och ädel och beter sig också sådant, hon är försiktig och snäll, medan Titan och Perla är mer burdusa i sättet.

Nåväl, livet går vidare, men jag saknar så klart vår lilla häst.    Ändå måste jag säga att jag är glad att kunna säga att jag saknar henne, för det innebär att vi har hållt av henne och så tycker jag varje häst förtjänar att ha det. Man älskar dem för deras personlighet, inte för vad de presterar.

Den här veckan har jag några elever här som stannar under några dagar. Idag blev det två lektionspass var för dem och sista under sista passet passerade en riktig regnskur (även åska) över oss, men, men lite regn är bättre än fullt med bitande insekter åtminstone. Det är så det är, har man en ridbana är vädret ibland lite nyckfullt och man får ta det som det är.

Nu när Gloria inte finns kvar här så blir jag ju lämnad åt att träna med resten av hästarna. Titan har jag ju halvt om halvt bestämt mig för att sänka kraven på. Det låter lite fånigt att skriva det, "att sänka kraven", men jag är glad om han naturligtvis fortsätter utvecklas men jag vill inte att han ska bära mina ambitioner helt på sina axlar, så att säga.   Gloria har sedan hon kom hit varit min tilltänkta "förstahäst" så nu får någon av de andra axla den rollen istället. Perla har alltid varit Eriks häst, även fastän jag har ridit henne stundvis, så var det till Erik vi köpte Perla och det var också han som fastnade för henne när vi var och tittade på henne första gången. Därefter återstår det nu inte så många andra hästar än Distinguido att träna, eftersom Gibson bara är två år i år, så idag var Disto den första hästen jag hämtade i hagen för att träna med.

Disto är en väldigt vänlig häst, det kan inte sägas tillräckligt många gånger. Om man står i hagen bland hästarna och de blir rädda för något, så har Disto åtminstone hitintills inte visat några tendenser att springa över människan. Om man själv står i vägen, så vänder han direkt på en femöring och tar en annan riktning att springa, han aktar sig noga för människan. Detta tycker jag är en mycket bra egenskap, man behöver inte ständigt vara på sin vakt när man är nära honom utan han respekterar människan tillräckligt mycket för att inte springa över någon. Det kan ha med hans uppväxt att göra, i princip ohanterad i bergen och bara haft mänsklig kontakt vid utfodring.

Det går bra att gå fram till Disto och ta på honom grimman utan att han skyggar undan, helst bör dock inte Gibson och Umerio stå precis intill för då blir Disto lite nervös. Med lite godis i fickan kan Disto relativt lätt övertygas om att det är värt att få på sig grimman, om han är skeptisk.   

Idag flyttade Gibson och Umerio också vänligt på sig när jag tog ut Disto, det räckte med att säga till dem att flytta på sig, så vek de undan. De båda vill också väldigt gärna komma ut och göra saker, så det blir det att alla hästarna trängs vid grinden samtidigt och då kan det förstås bli lite knepigt att bara få med sig EN av dem ut.

Det jag fokuserar på med Disto nu är att få honom lugn och trygg, att han inte ska vara spänd, nervös och ängslig. Det blir därför mycket tid bara att umgås med honom, klappa och klia på honom, borsta honom och se till att han inte är rädd för redskapen. I nuläget har jag därför bara en grimma på honom och en stick med ett snöre på. Jag har sticken till att stryka Disto över hela kroppen, kunna "dutta" med den på honom och även se till att kunna svinga sticken så att snöret landar på och runt honom. Det fungerar fint stillastående, så nu försöker jag göra samma sak även i skritt och trav. Min tanke är att han inte ska bli rädd för att något glider omkring på honom, eller vidrör honom i rörelse, för om jag ska sitta på honom vill jag kunna röra mig utan att han blir rädd. Han måste kunna vara avspänd även när mindre behagliga saker händer honom. Det fungerar ganska fint i skritt, bättre i vänster varv än höger, men det kommer bli bättre även i höger.

Jag har grimma på honom för jag vill att han ska kunna gäspa och öppna munnen helt då. När han gäspar släpper spänningar, och en kapson måste sitta åt så pass hårt (även om det faktiskt är ganska löst) att hästen inte får fullt utrymme för en gäspning. Grimskaftet hänger slackt hela tiden och han visar inga tendenser till att dra utåt i volten. Sticken använder jag för att be honom runda sig runtomkring mig, eller så stryker jag med den på hans kropp för "desensibilisera" honom. Eftersom Disto är så pass känslig, så vill jag faktiskt göra honom lite mindre känslig, mindre reaktiv. Ordet "lagom" är en väldigt bra definition i många sammanhang, och jag vill att hästen ska vara "lagom" känslig. Att vara känslig ska inte innebära att ligga nära till hands att bli rädd och spänd, och med tanke på hur många av Distos halvsyskon verkar vara i personligheten, så tror jag det kan vara en god idé att träna mycket på att höja hans toleransnivå mot saker som drabbar honom. Om han blir rädd, ska han inte tappa fattningen, utan komma till sans.

Nästa häst jag tog ut var faktiskt Perla ändå. Jag sadlade henne med Barefoot-sadeln och så fick hon ha ett rakt men ändå tvåledat tränsbett. Det är så lite ledat att det endast rör sig några millimeter, men det är ganska bra för att kunna rida tvåhändigt och kunna inverka i en mungipa i taget.

Perla går ganska fint på detta bettet. Jag börjar med att skritta runt henne på ridbanan, i olika figurer. Längs fyrkantspåret, snett igenom, serpentinbågar, volter, sidoförflyttningar osv. Detta mjukar upp henne bra och hon blir mer lös och ledig i sina rörelser och börjar också gäspa efter en liten stund. Perla har, liksom Disto, lätt att dra på sig mentala (och därmed även fysiska) spänningar, så nu lägger jag fokus på att hon verkligen ska kännas avslappnad i allt det hon gör.

På några få gångers träning har Perla blivit bättre på sidförflyttningar. Jag minns nu inte riktigt vilken skänkel hon hade jättesvårt för att flytta undan förut, men nu är det åtskilligt bättre. Jag tror det kan vara vänster skänkel som hon har svårt att flytta undan, men skillnaden har minskat markant på några ridpass. Perla har också extremt lätt för att överböja sig i höger varv, hon förböjer sig i halsen just vid bogen, så hon skjuter ut vänster bog. För att minska detta tar jag nästan inget i höger tygel när jag rider volt åt höger, jag förhåller istället på vänster tygel och försöker att göra henne lite rakare. Tanken är ju att hon ska ha en jämn böjning i ryggraden som motsvarar voltens storlek, men hon viker sig alltså väldigt gärna i halsen och detta försöker jag nu råda bot på genom att vara noga med att be om mindre böjning i höger varv.

I vänster varv släpper jag helt på höger (ytter) tygel och ber med små korta förhållningar och lösgöring av munnen att hon ska böja sig åt vänster och samtidigt sträcka ut halsen ordentligt och böja sig kring min inner sits och skänkel. Det blir så sakteliga bättre, men det tar förstås tid. Ju mer Perla bara lallar omkring i hagen, ju sämre blir hon i sin kropp, hon behöver ridningen för att bli bättre i sin kropp.

När skritten kändes fin tog jag upp henne i trav på rakt spår längs en långsida. Jag börjar på Perla med att rida lätt i trav, för att underlätta för henne att komma upp med ryggen och sträcka sig framåt/nedåt. När jag sedan känner att hon slappnar av och låter mig sitta med i hennes rörelser, sätter jag mig ner. Det blir inte bekvämt för någon av oss om hon är spänd och jag försöker sitta ner på henne i trav, så jag låter henne trava på, frusta och hosta av sig innan jag som sagt sitter ner.

Det kändes rätt fint och avslappnat i traven, Perla vill gärna springa fortare, men då förhåller jag direkt och ber henne hålla avslappnat, fritt tempo. Jag länger ut tygeln så mycket jag kan, utan att hon springer på framåt. Utsläppt tygel ska inte innebära att hästen springer ifrån en, men om den gör det, får man ta upp tygeln och be hästen lugna sig igen och därefter erbjuda den längre tygeln.

Sidförflyttningarna fungerade fint i traven också, jag är lika noga med att inte överböja henne åt höger som i skritten.

När traven kändes lugn och fin, bad jag henne om galopp i vänster volt. I och med att hon faktiskt känns lite rakare och stabilare i vänster varv, så är nu denna galoppen den bättre av de två. För några år sedan kunde hon hopplöst inte galoppera i vänster galopp, det blev höger hur jag än gjorde. Under en veckas träning hos Christofer lyckades jag verkligen få till vänster galopp och han betonade vikten av att hästen måste ta fram vänster höft. När jag väl lyckades få det på plats, så var det därefter inga problem med att skilja på galopperna. Tidigare tog Perla höger galopp när jag lade till galoppskänkel, det var som att hon inte förstod att det var någon skillnad på galopperna, att hon skulle galoppera annorlunda beroende på hur jag höll mina ben. Idag sitter i alla fall båda galopperna på henne.   

Efter att hon galopperat några varv i vänster galopp bröt jag av och var mycket noga med att berömma övergången till trav särdeles mycket. Perla tycker det är roligt att galoppera, även fastän hon inte är särskilt bra på det av naturen, så om jag varje gång överröser henne med beröm för hennes galoppfattningar är hon så klart angelägen om att ta galopp om och om igen. Nu berömmer jag så klart galoppfattningen, men jag blir inte så överförtjust, utan jag berömmer lugnande när hon tar galopp. När hon sedan bryter av till en förhållandevis lugn trav berömmer jag mycket mer då och talar om för henne hur duktig hon är, så att hon inte förväntar sig att galoppera direkt igen. Detta har faktiskt haft mycket bra effekt, jag märker inte alls av samma turboladdning som hon hade för några månader sedan. Nu är hon mycket lugnare i galoppen och även traven före och efter galoppen.

När vi åter igen travat en del i olika mönster och på olika sätt, så bad jag om höger galopp på volten. Denna galopp är nu svårare, men hon tar den ändå, fast hon vill gärna bryta av. Hon bröt av, men då kunde jag be henne på nytt ta samma galopp utan att det blev rus-tempo. Ett lugnt beröm och sedan fick hon hålla galoppen något varv innan jag bad om trav igen och det var samma sak här; mycket beröm för övergången till trav. Perla taggade på en gång ner, och därefter längde jag ut tyglarna helt och hållet och bad henne behålla det lugna tempot i trav men på helt lång tygel. Detta gjorde hon mycket fint och jag kunde med lätthet sitta med i hennes trav. När jag var belåten så andades jag ut och bad henne om att göra halt utan att ta tyglarna det minsta. Perla stannade med en gång, ganska mjukt, så som jag vill ha det. Hon kändes nöjd med passet. 

#ridkonst

Sent inatt kom Erik och jag hem från årets sommarakademi i Danmark. Det har varit några intensiva men intressanta dagar, där bl a Torbjörn Lundström har hållit en föreläsning om hästens mun. Torbjörn bor inte så långt från oss, vi brukar åka till honom för att kolla våra hästar i munnen, det känns bra att ha en så kunnig och insatt person nära. :-)

Den stora skillnaden i år mot tidigare år var att vi hade med oss hästtransporten till Danmark. Gloria har nu nämligen fått ett nytt hem hos Michelle Wolf på Engården i Danmark. Det är inte Michelle som ska ha Gloria, utan en familj med ett par yngre döttrar. Erik och jag tycker ju mycket om Gloria, men hur det än är så blev hon inte fullt så stor som vi trodde att hon skulle bli, hon kommer nog landa på maxad C-ponny ungefär. Höjden är väl inte det största problemet, utan att jag känner att hon är för nätt för mig, så det kändes som om detta beslutet var det bästa för Glorias skull. Det är inte utan att det känns vemodigt förstås, och vi är båda ledsna och nedstämda över det.    Jag tror dock att Gloria kommer få det bättre i Danmark än vad vi kunnat erbjuda henne, men för oss känns det som att ta avsked av en kär vän. Trots allt har vi ägt Gloria sedan hon var 1,5 år gammal så hon har ju tillbringat större delen av sitt liv hos oss.

Hästar är unika personligheter, har man sålt en så kommer den aldrig mera igen. Säljer man en bil, eller någon annan sak så går det ju att köpa en likadan igen om man saknar den, men en individ är en individ. Sorgen och saknaden efter Gloria kommer förstås stanna hos oss länge.   

Det jag ska ta itu med nu är är att uppdatera ridderskapets hemsida. Både väpnarprovet och riddarprovet ändrades förra året, nivån på dem höjdes. I år var första gången de nya eller uppdaterade väpnarna/riddarna togs upp i ridderskapet. Jag tycker att det är bra att ridderskapet utvecklas så att lägstanivån successivt höjs i takt med att ryttarna faktiskt blir duktigare och duktigare. De som har gjort det nya väpnarprovet, eller uppdaterat sitt gamla, är nu fullvärdiga medlemmar i ridderskapet, så listningen på hemsidan kommer se lite annorlunda ut när jag är klar med den.    

#ridkonst