Jag har under en tid tänkt avlägga longer- och groundwork-prov i helgen, men jag har nu beslutat mig för att inte göra det. När jag visar upp något vill jag att det med beröm ska vara godkänt, inte precis nå upp till gränsen för godkänt. Absolut inte misslyckas!

Titan kan ha dagar när han gör jättefina saker, och andra dagar när ingenting fungerar. Longeringen gör han som sagt rätt okej, men det är långt ifrån så snyggt som jag vill se det visat. Jag skulle inte godkänna hans nivå idag.

Groundwork är jättesvårt med Titan. När jag började utbilda Titan var det i handwork-position och det gjorde jag hela vägen fram tills det var dags att rida honom. Jag lärde honom att följa mig på volt, flytta ut på volt undan inner skänkel, flytta in på volten för ytter tygel. Gå böjd rakt fram längs staketet. Gå i öppna längs staketet och även sluta längs staketet. När man går bredvid hästen har man en yttertygel som man kan inverka på ytter bog med. Eftersom Titan är så tung på höger bog så ger det mig inga verktyg mer än hans goda vilja om han ska följa mig när jag går framför honom och endast har en lina fäst i kapsonens mittring. Har han inte sin goda vilja med sig, får jag räkna med att allt faller.

Så, denna helg vill jag inte avlägga några prov.

Nu har vi åkt några dagar till ridhuset. Jag har börjat rida Titan på blank stång, en portugisisk unghäststång som det brukar kallas. Detta för att försöka motverka att han lägger sitt huvud på sned och får fel ställning och böjning i sin kropp. Användandet av tränsbettet medför just denna risk eftersom man inverkar ensidigt på hästens underkäke och då lätt drar käken på sned när man tar i innertygeln. En stång inverkar på båda sidorna av hästens käke samtidigt.

Jag har tidigare inte velat rida Titan på stång av flera orsaker. Dels att han av naturen är framtung och att en stångs inverkan får hästen att gå djupare och dra sitt huvud bakåt istället för att sträcka det framåt om man inverkar för mycket i stången och på fel sätt och tajming. Dessutom har människan ett ojämförligt kraftövertag när man rider på ett bett med hävstångsverkan. Det motstånd man känner i sin hand, känner hästens som flerfaldigt tryck i sin mun. Det är inte bara illa för hästens mun, utan det inverkar också menligt på hästens kraftöverföring från motorn bak. Det är lätt hänt att man tappar bakbenens framåtgrip, eller ryggens välvning om man börjar hålla i stången. Det gäller med andra ord att passa sig för det redskap man använder, för alla redskap har sina nackdelar.

Nu känner jag ändå att Titan går att bromsa upp för min sitsverkan. Stången använder jag för att få honom att behålla framåtsökningen i samlingen och inte bli för upprörd. Stången får hästen att sänka sin nacke, och när hästen sänker sin nacke minskar adrenalinpåslaget i hästen. En häst som är i flyktberedskap står med sitt huvud högt upp och spejar. En avslappnad häst sänker sitt huvud för att beta. Om hästen blir spänd och nervös så höjer den ofta sitt huvud. Titan blir lätt upprörd och stressar upp sig när det börjar bli tungt för honom. Om jag ber honom att samla sig och han får upp adrenalinet så kan jag med stångens inverkan få honom att lugna sig igen. Tanken är inte att bromsa honom i stången, utan använda min sits för att bromsa upp honom och få samling, hjälpa till med spöet där det behövs, men ta i stången om han höjer sitt huvud för mycket och får för mycket adrenalinpåslag. Med stången får jag honom att lugna sig, ta det lugnt, precis som om jag hade jobbat honom från marken där jag genom att ta i linan och ge tryck på nacken kan få honom att sänka huvudet och ta det lugnt igen.

Igår tränade jag Titan lite på volten i longeringsarbete. Han gör det bra efter sina förutsättningar, men han har ständiga problem med att han hänger på höger bog. I vänster varv ser det för ögat fint ut, men om man iakttar noga ser man att han helst böjer sig lite för mycket i halsen och lägger över vikt på ytter bog. I höger varv ser det ut som att han går lite för rakt, som om han inte får med sig ställningen i hela kroppen, men det beror på att han skjuter ut höger bog. Jag använder då spöet för att peta på hans bog, men stor och kraftig och relativt okänslig i huden som han är, så är det svårkorrigerat. Jag får försöka ha överseende med hans brister.

I övrigt gör han momenten fint. Han gör övergångarna rätt fint från skritt till halt och igång i skritt igen. Från skritt till trav och ner till skritt igen. Från trav till halt och halt till trav igen. Från trav till galopp och ner till trav igen. Varvbyte gör han också rätt fint, om man har överseende med hans bogar som sagt.

Själva groundwork-jobbet är svårare. Att gå framför Titan och enbar ha en kapsom fäst i mittringen gör att jag lätt tappar kontrollen över hans bogar och då särskilt höger bog. Hur träningen går beror mycket på hans sinnestillstånd. Är han uttråkad så går det inte särskilt bra. Får han för mycket korrigeringar så lessnar han och då går det inte så bra. Titan har mycket åsikter om träning. Han är en kille som klarar sig bra på egen hand och behöver egentligen inte människan. Därför är det så svårt att få honom att knyta an till en själv, och vilja följa med. Han går hellre bort till gräsplätten där borta och betar. När det dessutom är så svårt för honom fysiskt, så gör det inte saken lättare precis. Det är ungefär som om han säger: "Jag vill inte och kan ju inte ändå, så vad spelar det för roll, jag vill inte ens försöka." Att få en sådan häst med sig är inte lätt, vill jag tala om.

Igår tyckte Titan att träningen blev tråkig och att jag var på honom för mycket. Motiverar jag inte med godis så tappar han helt motivationen, men med för mycket godis så upplever jag att han blir bufflig. Han har också i alla fall lätt att tröttna på övningen så även fast godis finns med i bilden slutar han att mentalt vara med.

Hans högerbog kommer nog aldrig att bli riktigt bra. Enligt equiterapeuten finns inga fysiska hinder egentligen, utan har han hela sitt liv gått och hängt på den där högra bogen, så fortsätter han av ren gammal vana. Det enda jag kan göra är att fortsätta jobba med den och ändå hoppas på små förbättringar, även om de kanske aldrig kommer. Nu till våren har jag tänkt att Gloria ska få ta mer plats i träningen, även om Titan inte är gammal än så får han lämna plats till yngre och smidigare hästar som har lättare för sig både mentalt och fysiskt. Den här Bent-kursen kanske blir Titans sista. Vi får se hur han funkar på kursen. Gillar han inte läget något värst vidare, eller det inte funkar särskilt bra, så får jag försöka ta siktet på att få med mig en annan häst till vårens kurs.