Midsommardagens eftermiddag tillbringade vi i Hällekis när Rebecca och Christofer firade 10-årsjubilieum. Evenemanget de hade ordnat tillsammans med sina medarbetare var riktigt genomtänkt, det hände saker hela tiden under de ca 3 timmar som föreställningen pågick. :)

Under dessa 3 timmar hade de bl a en rasparad där många raser var representerade. Fredriksborgare, Connemara, P.R.E, Ridponny, Shetlandsponny, Frieser, Arabiskt fullblod, Quarter (tror jag det var). Jag kan ha glömt någon ras förstås, för det var många. :)

Under rasparaden presenterades varje ras bakgrund lite kort, och det gav inblick i vad hästen använts för och hur man sett på den under tiderna. Bl a Fredriksborgaren var förr en mycket värdefull häst, och en enda häst kunde kosta en hel by plus dess innevånare för någon att köpa. Mycket fascinerande att begrunda!   

När Erik och jag har köpt häst under åren har det sällan funnits någon väl genomtänkt tanke bakom det hela. Titan köpte vi för att jag ville ha en egen häst, efter alla år på ridskola och sköta andras hästar och jag var ganska desperat i att hitta en häst nu! När vi tittade på vad olika raser kostade att försäkra, så såg vi enorma skillnader mellan t ex Engelskt fullblod och Nordsvensk Brukshäst. På den tiden var raserna indelade i olika rasgrupper, åtminstone hos ett försäkringsbolag som vi tittade på då. Nordsvensk Brukshäst låg i samma rasgrupp som Arabiskt fullblod, Shetlandsponny, Russ, Kallblodstravare och ett antal raser till. Halvbloden låg i dyrare rasgrupper att försäkra. Eftersom vi ville köpa en häst som var billig att äga försäkringsmässigt sett, och jag på något håll blivit avrådd från att köpa ett Arabiskt fullblod som förstahäst, började vi titta efter Kallblodstravare, då jag i tidningen Hästfocus läst om dem som "Nordensk Barockhäst" i en artikel om Eva Jälmbrant och Bent Branderup. Jag läste artiklar om den gamla svenska lanthästen och vad som blivit uppdelat i Kallblodstravare och Nordsvensk Brukshäst. Jag trodde att raserna hade ganska mycket gemensamt än idag, men jag visste egentligen ganska lite om dem.

Det fanns då inga Kallblodstravare alls runt oss på farbart avstånd. De som fanns var relativt dyra (omkring 30tusen kr för en fd travare just omskolad till ridhäst) eller alldeles för långt bort. Så, vi tittade även efter Nordsvensk Brukshäst på annonserna.

Så en dag, inte alltför långt efter vårt letande börjat, såg jag en nyutlagd annons om en 2-årig Nordsvensk Brukshäst, valack, till salu på Hästnet tror jag det var, utsatt för 7tusen kronor. Det var inte så långt bort, ca 10 mil tror jag det var. Jag ringde upp ägaren och vi bestämde en tid för att komma och titta på valacken.

När Erik och jag, efter en god stund på slingriga oljegrusvägar, kom fram till gården, såg jag direkt Titan i hagen. Jag sade till Erik; Titta på hans ögon, honom ska vi ha! :)

I princip hade jag nog redan bestämt mig i bilen. Jag tror inte att jag såg något annat än Titans ögon när vi var där och vi bestämde snart tid för veterinärbesiktning och efter den hämtade vi hem Titan.

Sådan var historien om när Erik och jag köpte vår första häst. Vi trodde alltså att vi köpt oss en "Nordens Barockhäst". Icke desto mindre kunde vi väl ana hur Titan var avlad, vilka linjer han hade bakom sig. Hans pappa är en ganska kraftigt byggd Nordsvensk och hans morfar likaså. Korta hästar, men med mycket kropp och relativt tunna ben till sina kroppshyddor. Tunga, rejäla arbetshästar.

När Titan växte upp blev han således en ganska grovt byggd Nordsvensk Brukshäst. Mycket massa. Relativt lång och vacker hals, men en kropp som en tunna. Ganska väl vinklat kors och stor bakdel, men mycket stor och tung bog.

Hade jag vetat bättre då, vad jag vet idag, så hade vi inte tittat åt Nordsvenskar och hade jag vetat mer om avel hade jag inte tittat på en Nordsvensk med den stammen, utan valt en med lättare påbrå bakom sig.

Titan har ingen naturlig förmåga att göra skolor ovan mark. Han har ingen naturlig förmåga att göra rena galoppombyten, han har ingen naturlig förmåga att galoppera i ren tretakt, han har ingen naturlig förmåga att ens kunna trava rent. Titan är avlad till att vara en körhäst, en draghäst som drar tunga timmerlass i skogen. Det skulle han göra med bravur om man väl körde in honom. När man drar tunga lass så drar man i skritt och man behöver ett bra påskjut och mycket tyngd i bogen för att lägga sig väl i selen. Trav och galopp är då inga parametrar man tar hänsyn till i sitt avelsarbete.

Tung körning och lätt ridning går inte riktigt hand i hand. Jag har därför gång på gång fått uppleva hur svårt det är att rida Titan, och få honom att föra sig som den bild jag har framför ögonen. Att grensla honom är som att grensla en badboll. Jag vill att det ska vara taktrent, lätt, energiskt och vackert. Att be Titan om detta är som att be världens starkaste man att dansa balett, eller något i den stilen. En balettdansös har en helt annan kroppsform och byggnad än de som tävlar i styrka.

Ändock gör Titan verkligen så gott han kan, han är en mycket arbetsvillig häst och har bland de vackraste ögon jag sett hos en häst     , men hans muskler orkar inte så länge eftersom de får bära så mycket massa. Att träna honom innebär därför mycket hänseende till hans dagsform. Är han trött och orkeslös, så sjunker hans kapacitet till nära noll. Har han en bra dag orkar han ändå inte repetera en övning mer än ett par, tre gånger om den är ansträngande muskulärt. Får man inte till övningen riktigt bra på de gångerna, är tillfället förbi. Man får vänta till en annan dag. Ena dagen kan han gå så fint som aldrig förr, och nästa dag är det som att börja om från börja igen om han känns stel och orkeslös. Lösgöra honom och mjuka upp honom. När han är mjuk och uppvärmd orkar han som regel inte så mycket mer.

För några helger sedan var jag och en bekant iväg till ett ställe och fick där prova att rida iberiska hästar. Ridningen i sig var inte i fokus, men att känna hur lätt dessa hästar hade för trav och galopptakt och bara föra sina kroppar - det var häftigt! Wow!    Vilken styrka och lätthet de hade i sina rörelser! På kommando kunde de hur enkelt som helst utföra piaff och passage med oss på ryggen, och även galoppombyte, även fast ingen av oss var vana vid att rida dessa rörelser. Hästarna var så klart skolade och visste vad de skulle göra för vilka hjälper och var, men så otroligt lätt det gick! Jag blev så fascinerad!

När vi sedan kom hem till vardagen var det inte svårt att förstå varför folk har valt att rida på somliga hästraser, och köra med andra. Naturligtvis visste jag detta innan, men det blev så tydligt för mig att det är tämligen avgörande för vilken ras och individ du väljer, hur mycket du ska få kämpa emot naturen, eller hur mycket naturen kommer följa dig. Vill du göra det lätt eller svårt för dig?