Erik fick idag fortsätta träna med Disto under mitt överinseende. I princip blev det en upprepning av gårdagen, med tillägg att vi även började ta ut Disto längs spåret på långsidorna och försöka behålla böjning och avslappning. Det gick rätt fint. I höger varv var det lite svårare men i vänster lite lättare. Ingen enorm skillnad men ändock liten att notera.
Det som jag tycker är viktigt är att en häst med stora kliv får liv att ta stora kliv så att man själv inte bromsar hästens lösgjordhet och energi. När Disto läts kliva på bättre så hade han lättare för att slappna av, det blev stor skillnad. Viktigt är också att hålla undan inner bog och att inte dra hästen framåt i kapsonen utan endast visa vägen framåt/nedåt. För att få hästen att röra sig framåt måste man påverka motorn bak, genom att driva hästens bakben framåt av spöet i skänkelläget och/eller rösten.
När passet var över fick Disto rulla sig på ridbanan. Mycket skönt, verkade han tycka. :)

Gloria fick liksom igår ha bett i munnen idag. Denna gång accepterade hon bettet mycket snabbare. Träningen flöt på som den brukar, hon gick fram fint och kunde ta galopp i båda varven med lätthet. Öppna och sluta och samling i skritt och trav är inga problem. :)

När jag släppte ut Gloria i hagen stod Titan så nära till att jag lade Glorias grimma om halsen på Titan och tog med honom till uppbindningsplatsen. Efter flätande av man och pannlugg och en snabb borstning var han klar för ett pass han med. Det slog mig vilken otrolig skillnad det är på kroppsmassa hos Titan och Gloria. Gloria når jag med lätthet överallt och hon har tunn, fin hårrem och man och tagel. På Titan är allt så grovt och stort.
Jag tog blank stång på Titan idag och bestämde mig gör att bara jobba honom vid hand, inte rida. Han har aldrig gått särdeles bra på kapson, utan hängt sig på den. Dessutom hindrar den hans gäspningar.
Titan kändes ovanligt pigg och framåt när vi kom in på ridbanan. Han stannade lätt när jag bad honom om det. Sänka nacken och hitta ställning i kroppen var inga konstigheter, det gjorde han lätt.
Jag gick framför honom på volten och kände igenom öppna och sluta. Jag kände att Titan erbjöd sluta mot piruettvändning, så jag jobbade honom lite längs spåret i öppna, diagonalsluta och vändning. Han kunde göra detta ganska fint i skritt så jag tig upp honom i trav och försökte samma sak där. Snäppet svårare tyckte Titan och i slutan fick jag jogga baklänges för att han skulle orka, men likväl kunde han komma mot vändningar även där. Titan kändes väldigt energisk och arbetssugen så jag gick ner i skritt och bad om lite samling mot halva steg. Det är svårt att hitta travtakt i nästan på stället tycker Titan så vi balanserade mellan lite mer framåt och så mycket på stället han orkade. Det är svårt med travtakt så det blev lätt lite galoppanslag istället, men det är okej när han bjuder på det. :) Det viktigaste är att han vill göra något i min samvaro och han försöker. :)
Han kändes väldigt positiv så när jag efter ett kort pass kände att vi gått igenom och jobbat på vad vi kan, utan att träna så mycket att det blir tungt, kunde jag lika gärna ha lagt på en sadel och ridit. Sådan energi hade Titan kvar när vi slutade, väldigt skoj att känna! :)
Mestadels under hela passet var han så avslappnad att han lät snoppen hänga ut. När vi var klara gjorde han det också vilket jag tar som ett gott tecken på att jag inte tillfogar honom obehag och spänning. :)

Igår, midsommardagen, hade Erik och jag planerat att åka till Hällekis på Rebecca och Christofers 10-årsjubileum. Avresan hemifrån skulle inte ske förrän kl 11, så innan dess fanns det tid för att träna ett par hästar.

I förrgår satt jag på Gloria och hade hjälp av Erik som longör. Det flöt på ganska fint, Gloria tar det lugnt och stilla. :) Det jag fick känslan av uppsuttet var att det saknades något att lösgöra hästen med, när jag red på kapson. Igår bestämde jag mig därför att prova att lägga in ett bett i Glorias mun, för att vänja henne vid det. Jag valde ett rakt eggbett, alldeles för långt men då fick jag också chans att se hur litet bett hon behöver. Detta bett har tyngd och i och med att det är oledat så blir hästen ofta mindre pillig i munnen. Eftersom ett bett ligger på den plats där hästen sorterar ut det den inte vill äta, så blir det naturligt så att hästen försöker få ut bettet från munnen. För att få Gloria att försöka ignorera bettet resonerar jag som så att det är lika bra att träna på som vanligt, så jag tränade henne på samma vis som jag brukar. Gloria var väldigt duktig, gick på framåt och hade inga svårigheter att föra sig som vanligt på volten och längs spåret.
Jag kommer inte addera ridning tror jag, förrän hon är helt lugn med bettet, och definitivt inte sätta en tygel i bettringarna förrän hon är stilla i munnen.

Jag tror att det kan vara så att vissa hästar är lugnare och lättare att lösgöra utan bett, medan andra är lättare att påverka utan bett. Perla tycker jag tillhör den senare kategorin medan Titan tillhör den första. Titan har jag sällan kunnat påverka så som jag önskar genom att rida honom bettlöst. Ute i skogen blir han vansinnigt stark och det är en säkerhetsrisk att rida honom bettlöst ute bedömer jag. På ridbanan blir han stel och stum i sidorna framförallt i galopparbete. Dessutom har han stort behov av att gå och gäspa de första minuterna, något han inte kan med t ex en kapson.
Perla däremot är väldigt fipplig med delade bett och hon är heller inte bekväm med raka, lätta bett (har ett Peewee-bett) utan hon går bäst på ett så kallat ponnyhackamoore. Det rider man lätt ut med och även på ridbanan trivs hon bra med det och har lättare att koncentrera sig på ryttaren så.
Gloria tror jag, åtminstone än så länge, tillhör Titans kategori. Längre fram kanske ett bett inte behövs men just nu tror jag att man lättare kan påverka hennes fysiska lösgjordhet bättre med bett. Därför får hon nu vänja sig vid ett sådant.

När vi gått igenom Glorias träningspass och det var färdigt för dagen var hon lugn och stilla i munnen med bettet. :)

Vi hade fortfarande gott om tid på oss innan avresan, så därför hämtade vi ut Distinguido från hagen. Disto har varit på ridbanan några gånger men mest för att acklimatisera sig. Igår fick Erik träna Disto med kapson. Distos träning just nu består i att få honom avslappnad och fokuserad på människan när han är på ridbanan. Sänka nacken och hitta ställning/böjning och hålla undan inner bog samtidigt röra sig framåt. Det gick bra igår. Disto stannade och tittade på flaggan som fladdrade i vinden, men då fick Erik be honom att röra sig framåt och sänka nacken. När Disto gick med huvudet högt och lite spänt, fick Erik stanna honom och be honom sänka nacken. Det är ingen mening att be hästen att sänka nacken när man bara får motstånd till svar. Om hästen spjärnar emot är det bättre att se till att lösgöra den mentalt först innan man fysiskt ber den att sänka nacken. Om inte hästen svarar nedåt när man tar i kapsonen nedåt, är det bättre att hitta ett läge där hästen kan svara rätt. Dessutom är eftergiften av stor vikt; om hästen är lite spänd och spjärnar emot så känner den sig tvingad av ett ej upphörande tryck på nacken. Vid minsta sänkning/mjukhet i nacken måste eftergiften vara total. Vi kan inte tvinga hästen till att utföra saker emot dess natur, då kommer vi endast att tillföra hästen spänning.

Distos pass var ganska kort, när han börjat slappna av och vara bekväm i båda varven slutade vi. Det tog ca 10 minuter.