Lilla Gloria.

Perla efter ett träningspass.

Titan när jag ber honom ställa sig i nacken och föra fram inner höft, ber strax om lite mer vikt tillbakaförd på hans bakben.

Titan när det vankas godis efter utförd övning.    

Idag kom sommarvärmen tillbaka ett kort litet tag. Jag hade nog gärna haft lite höstkyla måste jag säga, det blev lite värmechock både för mig och för hästarna idag.

Efter att ha inhämtat ganska mycket inspiration på sistone har det funnits en del nya idéer om vad jag kan göra med hästarna, som kan stärka upp dem och göra det lättare för dem i andra rörelser. Nu har det varit två Bent-kurser två helger i rad som Erik och jag har varit med på, igår kom vi hem från den som hölls i Gottröra. Det är alltid intressant att lyssna på Bent och vad han har att säga. Jag tar väldigt personligt till mig det han säger, och han får mig att tänka efter faktiskt. Själva undervisningen är också intressant att titta på, men det ska erkännas att i ett kyligt ridhus och med många timmars sittande så måste man ta pauser då och då, det går inte att koncentrera sig så lång tid i sträck. Bent talade på teorin om att man har mätt hur lång tid en människa kan koncentrera sig, och världsrekordet är 18 minuter utan att tappa fokus! Det ger en del att tänka på när det kommer till inlärning och även undervisning...

Något som var mycket tänkvärt var när Bent sade "För vems ögon rider du?". Han berättade att i början när det satt en dressyrmänniska och tittade på honom, så försökte han visa fram riktigt flott ökad trav, när en "barockmänniska" tittade på honom försökte han visa fram vad han trodde den ville se, och så vidare. Bent kom till slut underfund med att förmodligen var människorna där för att titta på vad han gjorde, inte vad de själva ägnade sig åt, så därför tänkte han om. Han försökte rida och föreställa sig att det var hans gamla ridmästare som tittade på honom, och försökte träna på ett sådant vis som de hade blivit nöjda med. Detta är mycket tänkvärt och kan nog göra att man lugnar ner sig när man har åskådare under sitt träningspass. Detta är också vad jag ska försöka ha i åtanke när jag tränar mina hästar framöver. Det är inte alla dagar man tycker att träningen går särskilt bra, men strunta i det och försök göra det bästa av dagen istället. Om din plan för dagen inte fungerar, försök göra något annat istället så att hästen får en positiv upplevelse av träningen ändå, och spar det svåra till en annan dag, då hästen kanske är lite piggare eller lite lugnare, mjukare i kroppen eller vad det nu kan vara som felar.   

För Glorias del började jag som alltid med att stå stilla, ställa henne åt båda hållen och försöka få henne att ta halten lite mer med sig in i kroppen och få lite mer skankböjning. Jag försökte ha hennes balans mellan hennes framben så att hon får tyngdpunkten mellan sina bakben istället för att vikten åker ut över ena frambenet eller mest mot det ena bakbenet. Hon gjorde ganska fint ifrån sig. Det är framsteg från i början när hon hade väldigt litet tålamod med att stå still.

I longeringen bad jag henne kliva in med sitt inre bakben och även få med det yttre bak i sluta. Vänster varv är hennes lättare varv just nu, hon får lättare med sig höger bak i slutan och hon ställer/böjer sig lättare i vänster varv. I höger varv är det lite svårare, både med överträdelse med inner bak och att få ställning i nacken/mjukhet i halsen och hålla inner bog på plats, det blir mer korrigeringar i höger varv. Hon får med sig vänster bak in i slutan, men blir lite tung på inner/höger bog och lite rak i kroppen. Vi får jobba mer på ställning i nacken. När jag ändrade position och gick baklänges framför henne så hittar hon ställningen lättare, jag upplevde det inte som något direkt problem då, men i longeringsposition känns det som att hon skjuter ut höger bog. Nåja, jag får kanske gå lite närmre henne i höger varv och peta med spöet på hennes bog så får vi se om det ändrar sig.

Gloria har inga problem med travupptagningar nu. Det känns som att hon går och väntar på att jag ska ge travsignal och jag behöver inte be henne hålla igång så mycket. Hon travar också med longerlinan hängandes mellan mig och henne och hon tränger inte inåt eller drar utåt. Hon följer volten ganska väl för att ha arbetats så lite. 

Första gångerna när jag longerade Gloria hade hon väldigt svårt att röra sig framåt över huvud taget. Hon är en tydlig LBI-häst. Hon vill helst stå still, och hon är inte nyfiken på att göra en massa saker, hon är inte av naturen ambitiös.   Hästar är olika, och Gloria är speciell på sitt vis. Det som blir min uppgift är att se till att hon VILL röra sig framåt och att jag inte gör det för jobbigt för henne, inte tjatar för mycket på henne och låter henne få pauser. Idag glömde jag godispåsen, men sist jag tränade Gloria hade jag en påse med hästgodis och hon fick en bit så fort hon gjorde rätt. Det verkade faktiskt tydligt få henne mer motiverad, så nästa gång ska jag se till att ta med mig godiset så att hon fortsätter vara intresserad av att få det där goda. 

Gloria rör sig lätt i kroppen, hon har inget direkt som tar emot, bara man får henne att vilja, så kan hon nog göra ganska mycket tror jag.

Perla var idag lika ambitiös som alltid. Hon blir så eldig på ridbanan, sådan är hon sällan när man rider ut. Hon blir taggad när man rider ut och den andra hästen galopperar iväg, då vill hon också, särskilt när hon märker att hennes ryttare snart ger henne en signal om att ge sig iväg. Normalt sett annars ute när man skrittar, travar och galopperar så är hon inte så extremt hetsig, som hon är på ridbanan. Idag var alltså som vanligt, Perla var framåt och taggad. Perla har lärt sig bra att gå i sluta i vänster varv, höger är svårare. Hon vill dock gärna göra slutan så extrem som möjligt och tappar då inner baks framkliv, så nu får jag passa så att hon fortfarande riktar båda bakbenen inunder sig i slutan. I höger varv är det väl lite mer balanserat, hon kliver inte för mycket i sluta, snarare lite för lite ibland. Däremot tenderar hon att tappa vänster bog ut, men idag lyckades jag ta in den genom att peka med spöet mot den. Jag får se upp så att linan är hängandes och att hon inte drar utåt i höger varv, passa hennes ytter bog där.

Sluta kan hon göra i både skritt och trav på volt, kanske inte de mest perfekta, men vi jobbar på det. 

Galoppen i vänster varv kan vara riktigt fin, hon erbjuder samlad galopp, men vill helst dra iväg i racer-galopp förstås. Hon vill, vill, vill springa! Höger galopp är svår, några steg kan hon få till i hyfsat tempo men sedan ränner hon iväg. Det är svårt för jag vill inte bromsa upp henne för mycket så att hon får svårt för galopp. Jag gjorde det misstaget tidigare och bannade henne för galoppen när hon tog den istället för att trava. Hon blev då väldigt spänd och fick svårt att galoppera, eftersom hon trodde hon skulle få ovett för det. Nu börjar hon igen att bjuda på den och i bättre kvalitet gång för gång. Med Perla är det viktigt att få henne att vänta, men om hon gör för mycket får man vänligt be henne att avbryta, och berömma väldigt mycket när hon gör exakt det man vill. Hon vill vara till lags, men hon vill samtidigt springa och få utlopp för sin energi.

När Perla har gjort något bra (vilket hon så klart för det mesta gör ) så berömmer jag henne förstås och går fram till henne, eller låter henne komma fram till mig. Hon uppskattar närhet och vill gärna stå tätt inpå. En del kanske tycker att det är olämpligt, men jag låter henne vara så nära och jag stryker och klappar på henne, omfamnar hennes hals och berömmer henne med orden. Perla är en häst som reagerar starkt på människans tillstånd. Är jag i obalans blir det väldigt svårt att få henne att tagga ner, hon känner av människors känslotillstånd väldigt väl, hypersensibel skulle jag kalla henne. När man är upprörd är det ingen idé att träna Perla för då springer hon etter värre och det har jag fått erfara några gånger. Hon är en häst som får lära mig att kontrollera mina känslor.

Efter Bent-kurserna har jag börjat rida Titan på stång och kapson. Tidigare har jag tyckt att han bara hänger sig på kapsonen och att ett bett fungerar bättre att resa upp honom på. Efter att ha hört Bent tala om kapsonens inverkan på nosryggen och bak till skankerna på hästen har jag dock försökt tänka och göra om. Titan har svårt för skankböjning och jag upplever honom som tung på handen. Med kapsonen kanske jag kan få halvhalterna att gå igenom bättre och få bättre aktivitet i hans bakben, där motorn sitter.

Faktum är att det inte har gått så illa på kapson som jag trott. Stången verkar han också mindre missnöjd med än ett tränsbett. Tränsbettet upplevde jag på sistone som att han hängde sig på, och visst, då ska ens skänklar gå in och be bakbenen att träda inunder bättre, men det är svårt på Titan som är byggd med en enorm framdel. Dessutom har han på sistone blivit lite för fet tyvärr, nu försöker jag få honom att smalna av, men det tar tid.

Jag försöker nu använda kapsonen till att resa upp hans framdel med, stången för att lösgöra munnen/nacken. Han ska bära sitt huvud/hals själv så klart och när han gör det släpper jag efter på tyglarna och försöker låta det tillståndet bestå.

På volt blir Titan fort trött, så det är ingen mening att rida för länge på volten, utan jag försöker att komma ut till långsidorna nu och rida öppna, se till att han kommer bort från inner tygel och att han får med sig inner bak. Slutan likaså, men jag aktar mig mer för slutan nu för att undvika att han hamnar på inner fram som han så gärna tenderar att göra. Öppnan är en bättre rörelse, slutan kan man rida när man rider mot piruett eller diagonalsluta, men enbart sluta längs långsidan tycker jag kan tendera att få en framtung häst att bli mer framtung, den lutar sig lätt mot väggen med ytter fram och hänger på inner fram istället för att gripa in med ytter bak, om inte halsen är tillräckligt upprest.

Nåväl, Titan gick ganska fint och jag red också några halva vändningar i trav vilket också gick fint. Jag vände nästan direkt så fort jag kommit in lite grand från långsidan och då kan hända att Titan inte blev lika trött som när man rider lite för många steg i diagonalsluta. Han kändes ganska lätt ändå i vändningarna. 

Galoppen i vänster varv går ganska fint på volt, höger måhända vara lite svårare, men samtidigt tycker jag att han kan samla galoppen och vända bättre i höger varv. Jag red serpentinbågar över ridbanan och gjorde avbrott och bytte galopp på medellinjen, Titan blev lite mer taggad av denna övning än att bara galoppera på varv efter varv. Sedan red jag galopp längs långsidorna, diagonalsluta in mot mitten, vände runt bakdelen och red tillbaka mot långsidan. Svårt i vänster varv! Lite lättare i höger varv, så höger galopp var lättare i denna övning.

Det sista jag gjorde var att göra en växling mellan galopperna och vända runt honom i galopp och det gjorde han riktigt fint, så där slutade jag för dagen!   

Efter att ha sett dokumentären om Buck Brannaman började jag fundera på vad jag gjort under alla år, varifrån jag hämtat inspiration. Jag berättade i förra inlägget om när jag såg Leslie Desmond för några år sedan och den clinicen jag var på då var mycket bra. Leslie har ett bra sätt att umgås med hästar, hon älskar hästar och drar och sliter inte i dem, slår inte efter dem med repet osv.

Jag googlade och hittade in till Leslies hemsida och fann att det är en clinic med henne i Knutby nu den 15-16 september, så jag tog kontakt med tjejen som anordnar clinicen och anmälde mig och Titan dit.

För den som vill anmäla sig finns mer info på Facebook

http://www.facebook.com/events/404371132945074/

och även på http://www.kaptensstallet.se/

Jag hoppas på att kunna få med mig lite verktyg ifån denna clinic.    Du som är intresserad, passa på att anmäla dig du också, för Leslie kommer inte särskilt ofta till Sverige då hon bor i USA.