Idag var Aventajados ägare här och vi tog en härlig uteritt!  

Både Perla och Vento verkade tycka att det var skoj att komma ut, och vi hade faktiskt tur med vädret, vi slapp det annalkande regnet som istället slog till med full kraft när vi kom hem! Ibland ska man ha tur.   

Ömsom moln, ömsom sol, ömsom regn. Så har det sett ut hos oss de senaste dagarna. Temperaturen varierar mycket den också, från 10 grader upp till ungefär 20, så det är lite svårt att klä sig efter vädret.

Efter en stunds regnande på eftermiddagen blev temperaturen lagom behaglig och då hämtade vi Aventajado från hagen. Han var ordentligt lerig, rullat sig på lerigaste stället i hagen såg det ut som så det var ett litet jobb att få honom ren.

Eftersom det gick bra sist när vi tränade från marken tänkte vi prova och se hur ridningen fungerade. Jag instruerade Erik medan han fick rida (lite medvetet för att Erik också skulle få uppleva en helt annan känsla av att sitta på en ridhäst och inte en draghäst  ). Från att ha inlett ridpasset med att vara ganska spänd och ta korta steg, kunde Vento länga ut steget ordentligt och ändå kliva på avslappnat. Vänster varv var lättare än höger varv, i höger varv tappade han lätt ställningen i nacken och blev lite stel. Det är då viktigt att komma ihåg att när hästen känns stel eller tung i handen att det är skänkeln som ska göra jobbet för att be bakbenet att kliva in under hästen. Handen i sig kan inget producera, utan enbart känna av vad som har hänt, eller inte hänt, baktill. Som ryttare är det lätt hänt att fastna vid att korrigera hästens mun och försöka lösgöra den, medan det egentligen är skänkeln som ska göra något. Nacken i sig kan man påverka via handen/hästens mun och tunga, men om hästen stretar emot i tyglen så är det oftast skänkeln som behöver påminna hästens bakben.

Vi tränade på övergångar från halt till skritt till trav och så tillbaka ner till skritt och halt igen. Fina, mjuka övergångar med energiskt, inte överilat, steg. Det är viktigt att få hästen att slappna av mentalt då den blir mjukare och mer avslappnad i kroppen, innan man ger sig på svårare övningar som gör hästen spänd.

Passet gick mycket bra, från att ha börjat i ett något sämre läge, avslutade vi i ett bättre läge.  

När Vento fått gå ut till Titan i hagen, tog vi Perla och Gloria. Jag red barbacka på Perla i grimma fram till uppbindningsplatsen. Jag tycker att det är så mysigt att känna hästens rygg under mig. Det är varmt och mjukt och man känner en annan närhet till hästen än när man har sadel emellan sig och hästen.  

Perla gick fint idag med, inga konstigheter egentligen. Hon har svårare för sig i vänster varv, där hon har det svårare med ställningen i nacken. Hon är mer musklad på högersidan, så jag har en föreställning om att hon har svårare att länga ut sin högersida och slappna av i den, men kanske också svårare att dra ihop och föra fram sin vänsterhöft. Högerbogen åker lätt ut och hon viker sig i halsen. Jag vet inte riktigt vad som är vad. Det känns i alla fall bättre nu med träning, än vad det gör utan träning, så min förhoppning är att hon ska stärka upp sig och så småningom bli liksidig. Kanske får vi lägga in lite andra övningar också, kliva över cavaletti skulle vi göra om vi bara hade bommar, men det har vi inte för tillfället i alla fall...

Erik tränade med Gloria och fick henne att göra lite öppna, böjd rakt fram och sluta längs spåret. Hon var duktig, sade Erik.   

Bild på Perla, Gloria och mig. Blev bara suddiga bilder pga att det var lite för sent för kameran.  

De senaste dagarna har vi helt plötsligt fått problem med nerrivna staket i killarnas hage. Vi har en tydligen en passage för vilda djur precis där hagen går.

Häromdagen var det staketet på ena sidan som vi hittade söndertrasat. 4 plaststolpar hade splittrats i tusen bitar och ett par trästolpar hade knäckts, plus att elrepet var isärdraget vid en skarv. Igår var det dags igen, då var andra sidan söndertrasat, men nu var det bara en trästolpe som knäckts och så förstås var elrepet isärdraget.  

Turligt nog var staketet båda gångerna så pass helt att hästarna inte sett någon möjlighet att ta sig ut ur hagen, det är ju annars något som vi är rädda för.

Eftersom vi igår var bjudna på 40-årsfest så blev det ingen hästträning, utan lagning av staket istället - inte så roligt och lite stressande eftersom vi upptäckte skadan inte lång tid före vi skulle avresa hemifrån.  

Nu är i alla fall staketet än mer uppsträckt än tidigare, även fastän det var spänn på det då med. jag hoppas att de vilda djur som eventuellt fortsätter springa genom staketet, just tar sig mellan, över eller under trådarna, istället för att ränna rakt in i dem. Eriks pappa, som är jägare, tipsade om att vi kan sätta upp plastremsor på repen som kanske kan skrämma bort djuren så att de väljer en annan väg. Vi får testa något sådant och hoppas på att staketet klarar sig helt hädanefter. Både för hästarnas skull och naturligtvis de vilda djurens skull med, vi vill inte att någon ska fastna i staketet.

När man sitter till häst, är sitsen den enda hjälpen man inte kan plocka bort. Du kan plocka bort skänklar, tygel, spö och röst, men sitsen förblir alltid där så länge du inte har stigit av hästen. Därför bör man i all hjälpgivning utgå från sitsen som den primära hjälpen och om hästen inte svarar för den, då som först lägga till skänkel, tygel, spö eller röst allt utifrån vad som behövs. Börjar man med små signaler kan man förstärka dem med större signaler, men rider man redan från början med grova signaler, finns inte mycket att ta till när hästen inte svarar på de grova signalerna.

Jag tror också att det finns en inneboende önskan i var och en att rida med små, osynliga hjälper, och komma till att efterlikna en kentaur med sin häst. "The two minds must want what the two bodies can." som Bent Branderup har uttryckt det. Dithän kommer man inte genom att använda sig av grövre och grövre hjälper på sin häst.

Så, vad ska då sitsen göra? Nummer ett är att ryttarens sits ska vara hästen följsam, men också att ryttaren ska kunna föra hästens kropp med sin sits. När hästen rör sig i skritt, följ med i dess ryggrörelse och känn efter hur hästens rygg rör sig. Vad händer med din kropp och hur kan du påverka hästens rörelse genom att ändra något i din kropp? När man sitter med i en rörelse kan man också förstärka den, men även minska den genom att ändra sin kropp. Följ med och överdriv rörelserna för att få hästen att ta ut sin rörelse mer, eller kom lite efter och bromsa upp rörelsen. Genom att föra fram sin egen inner höft, kan man förmå hästen till att föra fram dess inner höft. Vill vi att hästen ska föra sig med sin inre höft framförd, ja då behöver vi med vår kropp först visa det och tillåta hästens höft att komma fram. Med sin framförda innerhöft gäller det att fortfarande vara följsam och inte fastlåst i sitsen bara för att man nu har fört fram sin innerhöft. Försök att låta inner höft vara längre fram placerad hela tiden i rörelsen och känn efter hur hästen svarar på det. Om hästen inte lyssnar på den framförda innerhöften, kan man med handens hjälp försöka förmå hästen att ställa sig i nacken och därmed också höften. Försök sedan att hålla hästens ställning kvar enbart med din sits och hjälp bara till med handen för att stödja sitsen, men släpp efter på handen och försök få hästen att gå kvar så efter din sits.   

Idag var det varmt och skönt på eftermiddagen. Lite för varmt för att träna häst utomhus, så vi åkte istället iväg och köpte glass på Go Glass i Hjortkvarn.   Lite senare hämtade vi upp Aventajado för en stunds träning på ridbanan. Nästa gång ska jag prova kapsonen med fast järn, istället för kedjekapson, eftersom denna med kedja i tenderar att glida omkring lite på nosryggen. En kapson med fast järn blir lite tydligare i sina signaler mellan ryttare och häst. Vill man göra den fasta kapsonen mildare kan man ha ett nosludd på den.

Jag observerade hur Vento gick på volt och kom fram till att höger bak rör han i en roterande rörelse. Det rör sig annorlunda än vänster bak. De flesta hästar är ju lite oliksidiga, och blir mer liksidiga med träning. Jag noterade att öppna i vänster varv är lättare än öppna i höger varv. Han faller lätt in mot mitten av ridbanan vid öppnan i höger varv, det är inte alls lika dant i vänster varv. Jag får observera och se vad som händer framöver med de olika sidorna.

Galopp på volt var nog ändå lättare i höger varv, men det kan vara tillfälligheter. Passet idag gick annars bra.   

När vi kom tillbaka till hagen med Vento, upptäckte vi att en del av Titan och Ventos hage blivit demolerade av en älg (troligtvis) så det blev hagreparation istället för träning med de andra hästarna.

Så här ser mitt modifierade hackamore ut.

Över nosen har jag satt den läderrem som från början satt i den nedre delen av hackamoret. Undertill har jag istället en curb strap som jag köpt någonstans någongång.

Hackamoret har jag sedan sittandes ganska långt ner på nosryggen. För mig gör det bäst inverkan där, men man får känna sig för hur det känns bäst när man rider.  

Tittar man på bilder på http://www.molekuer.de/  så blir ju min konstruktion hyfsat likt ett LG Bridle med skänklar. Jag är åtminstone ganska nöjd med mitt hackamore så som jag satt ihop det, än så länge fungerar det fint att rida på. 

Här hemma har vi just nu grävarbeten pågående. Det medförde att det var full ruljans igår, med bl a sprängningar av stora stenblock. Det var inte lönt att springa med hästar mellan stora maskiner och krut. När arbetarna var klara för dagen, regnade det skurar titt som tätt, så igår blev det ingen hästträning. Det skulle sitta fint med ett ridhus här en dag...

Idag däremot, var vädret bättre, så idag blev det hästträning igen.   

Vanan trogen började vi med att hämta Vento, men idag fick även Titan följa med. Titan är fortfarande halt kunde vi konstatera.   

Idag blev det "akademisk" träning med Vento. Erik fick börja att träna, medan jag instruerade Erik. Jag ville se hur det ser ut och så är det även nyttigt för mig att undervisa någon annan.

Det jag ville se idag var att Vento kunde föra sig på volt med ställning och böjning i höger och vänster varv. Flytta utåt på volten och även minska volten. Detta med avslappnad hals och nacke, utan att tränga med inner bog, vara följsam och ha respekt för människans plats. Svara för lätta hjälper och vara med på noterna. Jag vill att människan helst kan hålla ungefär en armlängs avstånd till hästen. Detta för att människan ska få bättre överblick över sin häst, och så att hästen inte går "på" människan, var och en ska få ha sin egen zon. Jag vill att longerlinan hänger i en lätt båge, så att man inte har konstant kontakt med hästens nosrygg, utan att man låter hästen ha eftergift och gå ifred så länge den för sig på önskat sätt. Hästen ska röra sig i människans tempo, inte skritta varken överilat eller segt.

Detta gick ganska nöjaktigt för Erik och Vento, så de fick fortsätta ut på långsidans spår. Här var det mycket svårare. Vento ville inte gå nära spåret och behålla böjningen. Det hängde lite grejor på staketet och det fanns diverse störande saker som fladdrade eller var något att titta på. På grund av detta blev det fokus på att Vento skulle gå långsamt, vara avslappnad med sänkt nacke, röra sig i böjning/ställning och stanna i böjning/ställning. Det blev böjd rakt fram längs spåret, med slutatendens hellre än öppna. Detta för att Vento skulle hålla kvar inner bog på sin plats och inte tränga med den inåt. Från att ha varit väldigt spänd på spåret, blev Vento ganska avslappnad till slut.   

Efter en stund tog jag över för att känna hur det kändes. Det är en sak att instruera och säga hur det ska vara, när man inte vet hur hästen reagerar på hjälperna. Jag fick känslan av att Vento är väldigt rörlig i sin kropp, samtidigt som rörelsen har lite svårt för att gå genom hela hans kropp från bakbenet och framåt. Hans inner bog kändes stel, som om den trängde, men jag måste få lura lite på det där. Jag tror att jag det kändes som att han ramlade på inner bog och inte riktigt lyfte ytter bog tydligt. Han är rörlig i sin kropp och har ett helt annat sätt att föra sig än våra Nordsvenskar, och jag är ovan vid det måste jag säga. Gloria rör sig också annorlunda än vad både Vento eller Titan och Perla gör.

Vento är väldigt lik Titan i sin personlighet. Jag tror att Titan är en LBI och så även Vento. De båda två behöver mycket beröm för att motiveras. Det är lätt att glömma bort att berömma hästen, men för dem båda verkar det vara väldigt viktigt, för att de ska vilja göra det man ber dem om.

Efter en stunds träning kom vi till ände med dagens träningspass, nöjda och glada.  

Medan Erik tränade på att få Gloria att kliva upp på lastpallen,

red jag Perla med det modifierade hackamoret. Hon böjer sig lätt åt båda hållen, nästan lite för mycket, trots att jag inte tycker att jag drar i innertygeln för att böja, utan mer bara reglerar tyglarnas längd och låter yttertygeln vara lite sträckt. Därför skulle jag egentligen vilja ha en konstruktion som ett stångbett, så att inte skänklarnas inbördes förhållande ändras när man sträcker en tygel. 

Nåväl, Perla gick bra idag. Jag var lite trött, eftersom det blev sent på kvällen vi tränade, så jag var inte hundra procents uppmärksam. Hon skrittade på energiskt och kunde korta skritten också, hon blir lite frustrerad dock när hon inte får gå framåt utan ska ta korta steg. Hon vill då gärna kliva åt sidorna istället för framåt, så jag tror att jag ska vara lite varsam och inte korta ner tempot så fort, så att hon bibehåller framklivet.

Till sist tog vi några galopper. Här blir hon så överladdad och vill spränga iväg. Hon gillar att galoppera, och nu när hon mestadels fattar rätt galopp, får jag nog istället träna på att fatta galopp från lite mer samlat tempo och bara ta några få galoppsprång och sedan bryta av, innan hon fått upp farten. Jag provade dessutom att stå upp i fältsits i de sista galopperna, bara göra fattningen sittandes. Då fick hon kanske lite lättare att behålla ett lugnare tempo. Det kan vara så att det är jobbigare för henne att galoppera långsamt, så jag ska prova i fortsättningen att lätta från sadeln just när hon har fattat, och se vad som händer.

Efter några riktigt varma veckor är vädret nu kallt, blåsigt och regnigt, knappast något sommarväder längre.    Det goda som det för med sig, är minskat insektstryck, vilket säkert hästarna allra mest uppskattar dock. 

Erik och jag började hästträningen med att hämta Aventajado, medan Titan fick vara kvar ensam i hagen. Det blev först lite longering, flytta bogar och rumpa, följa och backa, att röra sig i alla riktningar. Aventajado är väldigt känslig för ryttarens placering under longeringen. Mitt för hästen är neutralläget, framför neutralläget är bromsande och bakom är drivande. Detta lyssnar Vento mycket väl på. Jag tycker att han är väldigt lätt för hjälperna, och det är roligt att få sådant gensvar, så lätt!   Jag tycker det är intressant att observera andra som jobbar hästar också, och se deras timing och hjälper. Somliga kan ge så små och fina hjälper att de är nästan osynliga, det tycker jag är eftersträvansvärt, det ser vackert ut.

Jag tränade på att ta upp Vento i galopp på volten, det gäller att vara tydlig med vad man vill, tillföra tillräckligt med energi för att få galopp och samtidigt se till att man gör rätt hjälper som man kan använda sig av och förfina i framtiden. Vento påminner så mycket om Titan i sitt behov av beröm. Jag finner det lämpligt att vara överdrivet glad och positiv med Vento, precis som med Titan, det peppar dem båda två, de blir fyllda av positiv energi och vill då göra rätt. Vento har en väldigt trevlig galopp ser det ut som, den är säkert härlig att känna från ryggen! Hans matte har tur att ha en häst med så trevliga gångarter!

För att passa på att utnyttja vädret fortsatte vi med toleransträning idag. Blåste gör ju sitt till för att få hästarna lite extra på tårna. Jag gjorde mitt bästa för att hämta lite konstiga föremål att störa med, paraplyer brukar vara lite jobbiga, så tre paraplyer hittade jag inomhus som jag släpade ut till ridbanan. Jag roade mig med att fälla upp paraplyerna, flaxa lite med dem och kasta omkring med dem på ridbanan, det såg nog ganska konstigt ut för dem som eventuellt såg vad vi höll på med.   Min bylsiga jacka var också bra att använda till att rysta och slå med i vinden, och diverse föremål lät vi ligga utspridda på ridbanan. Vento tyckte att det mesta var lite läskigt till en början och försökte observera vad jag styrde med, men han fortsatte ändå att lyssna på Erik. Det brukar vara svårt för hästarna att koncentrera sig, när de inte låter människan ha kommandot. När hästen är omgiven av människor som inte har koll på situationen (som hästen tolkar det) brukar hästen reagera med att ta instinkterna ta överhanden, dvs fly eller släppa fokuset från människan och titta på det läskiga. Det är svårt att jobba med hästar som har fullt upp med att hålla koll på omgivningen, och många gånger sänks hästens toleransgrad så att minsta lilla störningsmoment blir besvärande.

Jag finner det bäst att först ha hästens uppmärksamhet innan jag börjar göra något annat med den. Det är inte så stor mening med att försöka jobba hästar som inte är observanta för människans signaler. Det blir som att försöka hoppa över hästens grundutbildning för att genast börja med övningar som hästen inte är förberedd för. Först när vi har hästens uppmärksamhet, kan vi be dem om svårare saker än så, hästen är inte mottaglig för våra hjälper förrän den accepterar att lyssna på oss.

Vento gick väldigt fint idag, han lyssnar bättre och bättre, det är mindre ifrågasättande och mer vilja till att jobba. Det är just denna vilja som man måste väcka i varje häst, att få den att vilja vara med en, men på människans villkor. Jag vill komma till att dansa med hästen, men jag vill föra dansen.

Härnäst tror jag att Vento är redo för akademisk träning, nu när vi har lagt grunden i hanteringen och det fungerar bra.   

När Vento var utsläppt i hagen hos Titan, var det dags att ta upp Perla och Gloria för deras träning idag. Jag tycker att Perla blir äldre och äldre i sitt sätt, det märks att hon inte längre är en ung häst. Gloria är mycket mer barnslig i sitt beteende, just nu är hon väldigt mycket för att tugga på grimskaftet i tid och otid. Både Titan och Perla har haft sina "orala" faser då de tuggat på grimskaftet, så det är väl något som går över med tiden när hästen mognar tillräckligt tror jag.

Jag beslöt mig för att rida Perla på det hackamore jag har satt ihop för att lika LG Bridle. Jag tycker att LG är lite väl dyrt, och min variant tror jag fungerar på liknande vis i alla fall.   När jag skulle tränsa henne idag, så är hon så väldigt angelägen om att hitta huvudlaget och sticka huvudet i det. Nu får hon också alltid beröm när hon gör så, och det verkar trigga henne att sträva efter att göra mer, och mer, rätt. 

Perla kändes väldigt lugn och tillfreds idag. Hon svarade fint på min framförda höft och böjde sig väl i kroppen. Ibland tenderar hon att göra saker lite för mycket till och med, det blir som att hon tar i så mycket hon kan, hon nästan slår knut på sig själv för att vara till lags, bara hon förstår. Jag tycker att det är fascinerande hurdan hon är, och hon är så smidig i kroppen att hon för det mesta också kan göra det man ber om.

Jag bad henne länga och samla sig i både skritt och trav och det gick riktigt fint. Hon var aningens loj i energin, men ändå tillräckligt för att fortsätta röra sig framåt fastän jag bad henne om lägre tempo.

Bland det sista jag gjorde var att fatta galopp i båda varven, först i vänster varv (som är det svåra) och sedan höger varv och så vänster igen. Jag bad Erik att titta så att det blev rätt galopp. En gång fattade hon fel galopp, och det var första galoppen efter jag tagit höger några gånger. Jag hade då inte hennes inner höft tillräckligt på plats, kände jag, när jag fick den på plats, blev det rätt galopp igen.  

Under tiden jag tränade Perla, tränade Erik med Gloria. Det märks att Gloria mognar och blir mer och mer samarbetsvillig från att ha varit relativt ohanterad. Erik hängde lite på henne i slutet, och svängde sedan över benet och satt på henne medan jag ledde henne på ridbanan. Gloria säger inget om det, hon funderar väl lite på vad vi gör, men hon är inte ängslig eller bekymrad.