I helgen var det dags för långtur nummer två, denna gång gick färden mellan Lotorp och Himmelstalund i Norrköping. I ritten deltog Susanne på Nemo, Caroline på Indus och jag på Titan.

Färden startade vid Yxviken i Lotorp, förbipasserande bilar undrade förmodligen vad som var på gång. Vädret var med oss även under denna ritt, det var soligt och riktigt varmt och skönt i luften, men med skönt fläktande vindar.

En stund efter klockan 13 var vi redo att ge oss iväg i en sakta lunk. Jag agerade kartläsare och det var ett ständigt plock med kartan, upp och ner ur sadelväskorna, under färden för att bekräfta att vi var på rätt väg – ingen av oss hade ju färdats längs vägen tidigare.

Efter ett par timmars ridning kom vi således fram till Rejmyrevägen, då hade vi ridit drygt halvvägs, sedan följde ytterligare ridning ända tills vi kom fram till Susannes föräldrars gård.

Väl framme sadlade vi av tre trötta och svettiga hästar, sedan var det dags att släppa ut dem tillsammans i en stor hage. Framåt under kvällen kunde man se att de höll ihop och följde varandra i hagen, de turades om vem som gick först.

När tältet var upprest och vi ätit en god middag var det läggdags. Erik och jag upptäckte då att vår luftmadrass inte höll tätt, så under natten klev gentlemannen Erik upp 5-6 gånger för att pumpa upp luftmadrassen så att vi återigen kunde somna. Det var aningens jobbigt att vakna av att marken kändes hård och knölig och huvudet låg i någon konstig ställning (eftersom kuddelen på madrassen höll tätt).

Jag kan väl inte påstå att jag var värst vidare utvilad på morgonen, men något piggare var jag efter lite frukost då det var dags att sadla på igen.

Ute i hagen fann vi tre relativt utvilade hästar, åtminstone såg de pigga ut. Denna dag beslöt jag mig för att skippa sadelväskorna, eftersom vi bara skulle rida ungefär hälften så långt som gårdagen. Susanne hade koll på vägen så hon fick lotsa oss fram.

Strax efter vi startat vår resa mötte vi på en man som blev gladd över kortegen som strövade förbi utanför hans stuga. Han berömde särskilt Titan och tyckte att han var en mycket fin Nordsvensk. :) Jag tackade allra ödmjukast för berömmet å Titans vägnar innan vi red vidare.

Färden gick nu över Svärtinge-kullarna, innan vi slutligen kom ut på 51:an vid Skogslotten. Vi passerade över vägen och följde sedan cykelvägen för att ta in mot Grimstad gård. Från Grimstad letade vi oss vidare genom Fiskeby, över järnvägen och motorvägen och till slut över Motala Ström framme vid Himmelstalundsfältet. Jag tror nog att de flesta människor tyckte att de mötte en märklig syn, hästar vid Himpan är väl inte så där alldeles vanligt. ;)

Till slut nådde vi fram till vårat mål, vid Mässhallarna!

Där väntade en välkomstkommitté i form av Erik och Susanne och Carolines familj! Sedan återstod endast att transportera Titan hem till en längtande Perla! Återföreningen blev mycket kärvänlig, de hade nog båda två saknat varandra. Jag kunde nog åtminstone konstatera att det såg ut som att Titan har blivit lite smalare efter långritterna, allt som allt har det nog blivit närmare 9-10 mil denna vecka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är åtta år sedan jag senast skrev på denna blogg. Jag skaffade en egen hemsida och bloggade vidare på den ett tag, men nu skriver jag ett inlägg här igen. Jag funderar på att lägga ner hemsidan då jag känner att den har tjänat ut sin roll. Jag hi...

Efter många år på först bloggagratis och under senare år på bloggplatsen så har jag bestämt mig för att flytta bloggen. Jag saknar många funktioner här på bloggplatsen och det är vad som gjort att jag bestämt mig för flytten. Numera ligger min blogg ...

Titan och Perla har fått stå lite åt sidan nu när vi har fokuserat på att förbereda Distinguido inför att åka transport och vara med på kurs. Idag längtade jag dock efter att rida Perla, så det blev hon som fick komma ut först. :-)   Då jag inte ...

Idag fick Erik en avbokning mitt på dagen, så han kom hem och vi åt lunch tillsammans. Efteråt gick vi ut och tränade Distinguido. Idag fortsatte jag träningen med slutan och nu verkar det som att Disto har förstått kombinationerna av hjälperna f...

Nu har det åter igen varit dags för ridsport på TV. I år har jag inte brytt mig om att ens titta på sändningarna, för jag vet att jag mest skulle sitta och bli besviken. Dressyren är inte dressyr i mina ögon, de flesta ryttare har hårt, hårt åtdragna...